Uppskattning

Alla par, och speciellt par som har barn hamnar oundvikligt i den här s.k vardagsrutinen efter ett tag. Helt omedvetet så är man där och man glömmer bort att SE sin partner lite. Det är så mycket annat. Så många strider som antingen måste väljas bort eller som man måste fightas för, ett hem som måste städas minst en gång om dagen i mindre eller större utsträckning om man inte ska ramla över leksaker, utslängda kläder och smulor överallt, och sen ska man hinna duscha, och betala räkningar, planera middagar och handla. Och sova. Och mitt i allt det där, det är då man glömmer bort att se. Han. Han som gav dig det de där barnen du älskar så innerligt men som också gör dig gråhårig i förtid.
 
... Och jag är sämre på det än min sambo. Mycket sämre. Jag vet det, och försöker jobba på det. Medan han, mitt i den här eviga vardagstristessen med skrik vid tandborstning och kladdiga makaroner som fastnar under strumporna så SER han ändå mig. Varje dag. 
Igår tex kom han hem. Jag är dränerad på energi och orkar knappt lyfta ett finger, jag har dessutom inte lagat någon middag. Ungarna fick äta rester. Han ser det och utan att fråga eller undra så säger han att Travis ska klä på sig, samtidigt som han klär på Kai. De ska gå ut en sväng. På affärn. Vara borta lite. Och så går dom bara och kvar blir jag i ett ensamt, tyst och helt fantastiskt skönt hem. 30 min senare kommer dom tillbaka. Med 10 röda rosor och en kärleksförklaring. Energin är tillbaka. 
Annat exempel. På helgerna har vi gjort så att vi får en dags sovmorgon var. Jag brukar vela ha min på lördagar. Och varje lördag så låter han mig ligga hur länge jag vill och när han hör att jag börjar röra på mig så kommer han in med frukost på sängen. Gör jag det på söndagen? Nej. Kan jag trots sovmorgon och en god äggröra med bacon serverad i sängen vara sur? Svar JA. Varför? Jag vet inte. För att jag är kvinna? För att jag tar honom och allt han gör för givet? Ja förmodligen. Och det vet jag är farligt. Man ska inte ta varandra för givet, för då kanske man mister det där man egentligen uppskattar så fruktansvärt men inte bekräftar honom för att han faktiskt gör.
 
Jag måste bli bättre på att visa min uppskattning mer!
Vakna upp nu Linnea och skärp dig! Du älskar ju din fästman, visa det oftare!
 
Är ni likadana?
 
1 mami:

skriven

Men exakt....
kramas mera varje dag de vet du.....
ge han frulle på sängen o en stor blöt puss ...
Ta inte för givet....blir så tråkigt då....
puss...

2 Sandra:

skriven

Ja du, det är sååå lätt att hamna där.

Nu har jag ett helt annat utgångsläge än för 2,5 år sen, eftersom jag är utan barn varannan vecka - men oavsett så gäller det att vårda, tvinga att se varann och stanna upp mitt i allt.


Lättare sagt än gjort, men viktigt!

3 Åsa:

skriven

♡♡♡ Bab! Japp jag är lika tyvärr. Hatar att vara kvinna..

Kommentera här: