Vart tog mina bebisar vägen?

Dagarna rullar på, vardagen i ett nötskal liksom. Men idag slog det mig, de här vardagarna är ändå dagar som på något sätt ändå rusar fram! Om 5 veckor fyller Kai 1 år. 1 ÅR! Det är helt galet! Vart försvann de där vardagarna egentligen? Jag kände också idag när jag satt och lekte med Kai på golvet och Travis var ute och lekte med Jay att NU börjar den här tiden jag verkligen gillar. Jag har aldrig varit någon spädbarnsälskare. När barnen är mellan typ 5-9 månader så tycker jag det är dötrist. Men sen så händer det någonting, och då menar jag inte fysiskt utan uppe i skallen på de små. De börjar förstå så mycket mer, de är intresserade, talet börjar komma på ett helt annat sätt en det där "dadadada"-liknande fasonerna, de börjar helt enkelt gå från en bebis till att bli ett barn.
Och det märktes idag. Jag och Kai byggde med lego och jag ser hur han har snappat upp hur man ska göra och försöker sätta dit bitarna själv, ibland lyckas det och ibland lyckas det inte, men ändå har han tålamodet! *blickar tacksamt upp mot himlen*.
Andra superroliga hobbys för tillfället är att krypa fram och plocka ur diskmaskinen så fort den är öppen eller stå på sockerlådan vid fönstret och vinka till förbipasserande. Böcker, bada och vara ute är annat som faller lille herrn i smaken. Och appropå smak så har han en väldans smak för mat, och nu gäller inte barnmat längre, utan det ska vara samma mat som mamma, pappa och storebror äter. Så barnmat har vi helt slutat med och allt går tipp topp med det. Han har börjat prata lite också lilleman! Det officiellt första ordet blev "tittut" ( Travis första ord var "titta" ) men han säger även "daddy", "mamma", "tack-tack" och "hej-hej".
Som sagt, liten börjar verkligen bli stor!
 
På andra sidan har vi ju sedan stora storebror Travis som fyller 3 år om 2,5 månad! Det är också helt sjukt. 3 år är ju en hel tid och evighet men det kändes som det var förra året som jag födde honom där borta i England. På hans utvecklingsfront så är det fortsatt massor av NEJ NEJ NEJ, till det mesta man säger, och får han inte som han vill så är det vrål och tårar. Men bortom det där jobbiga som han går igenom så finns ju min lugna, fina, lite blyga pojke. Han som börjar få andra personer i sitt liv som betyder något. Som tex en annan liten kille på dagis, som han leker med jämt, jämt, jämt. Idag var han sjuk fick vi veta när vi kom på dagis och jag såg att Travis ville brista ut i tårar. Han har ett sånt stort hjärta och vill inte göra någon illa, men den här utbrytartiden vill lite annorlunda och det resulterar i ganska mycket dispyter mig och han emellan.
Munnen dessutom går stup i ett. Den här ungen pratar och pratar och pratar och säger saker ibland så jag tappar hakan och får vika mig av skratt inombords. Stammandet fortsätter. Det går lite upp och ner med den, vissa dagar är det mer än andra. Och så kommer vi till det här proud mama-momentet som jag haft idag.
Min Travis, min BEBIS, har varit utan blöja från lunchtid idag och ända till läggdags utan en enda olycka! Vi åkte hem från dagis utan blöja, han har varit och lekt ute utan blöja, och han har sagt till alla gångerna han känt sig kissnödig OCH även när han ville bajsa. Och allt skedde superbra på toaletten. Jag berömde honom så mycket att han blev lite röd om kinderna. Älskade, älskade unge!
Det kanske inte dröjer så länge förrän vi bara har ett blöjbarn här hemma!
 
 





I en hotellsäng

Jag ligger i en hotellsäng på hotell Mornington i Alvik/Bromma och njuter. Är nere på en kurs för jobbet på L'orèals huvudkontor i två dagar. Det är tjejer i alla möjliga olika åldrar och från Sveriges alla hörn. Vi har just ätit en två-rätters tillsammans nere i restaurangen och pratat lite, lärt känns varandra. Jag har träffat kvinnor från Luleå, Umeå, Gävle och Stockholm. Härliga Värmlandstjejer och stolta skåningar. Alla dialekter hördes vid vårt bord, och det är så härligt! Att få höra en del av andra människors liv och hur det sett ut och varför de är här på detta jobb just nu. En av våra L'orèal-utbildare har dessutom jobbat mycket i Leicester under sin L'orealtid i England! 

Och det var när jag kom tillbaka upp på hotellrummet som det slog mig. Folk frågade ju även mig om mitt liv, och jag berättade i stora drag vad jag gjort sen gymnasietiden till vart jag är idag. Tycker inte det är så speciellt liksom. Men kvinnorna runt bordet frågade vidare, ojade och lovordade de val jag gjort hittills i livet. Tyckte jag var modig som gjort en del saker och tyckte det måste vara en guldgruva att ha jobbat med så mycket olika jobb i flera olika länder. 
Och ja, dom har ju rätt! 
Jag har gjort massor med saker under mina år som 20+ som jag är stolt över. Under dessa 10 år har jag hunnit med att plugga 4 år och tagit examen, hunnit bo i 2 olika länder utöver Sverige, haft 7 olika jobb, träffat min livs kärlek, rest runt i världen flera gånger, skaffat mig vänner i flertalet olika länder, och blivit mamma två gånger! 
Hur kan det ha varit ett "inte så märkvärdigt decennium"? 

Klart jag ska vara nöjd! 
Nu ska jag hoppa in i duschen, överförbruka alla toalettprodukterna och sen ska jag krypa ner under täcket och bara njuta av tystnaden och det faktum att jag ska få en hel natt oavbruten sömn i en säng helt för mig själv. 





Det börjar närma sig.

Den årliga Englandsresan börjar närma sig. Det behövs nämligen några månaders planerande för att vi ska kunna ro det här i hamn varje år. Semsterveckor ska passas in både för oss här i Sverige och för farföräldrarna i England bl.a.
 
Det har dock skett en högst anmärkningsvärd skillnad i hur jag numera nosar rätt på de där guldkornen till resorna på nätet. För 5 år sedan såg det ut såhär:
1. Entra sidan där sökningen skall göras.
2. Skriv avrese samt ankomststad, eller what the heck, håll för ögonen och peka på världskartan bara.
3. Klicka på sök
4. Boka det priset som kom upp som billigast utan att för ett ögonblick kolla vare sig flygbolag, antal connecting flights eller antal timmars resande från punkt A till punkt B.
5. Var oerhört nöjd med dig själv och få lite av en pysande, mysig resfeber.
 
Idag ser en bokningsprocess till England för två vuxna och två barn ut som följer.
1. Se till att laptopen är full med stret, det kommer bli en lång kväll.
2. Sätt dig bekvämt och knäck fingrarna. Låt dom sedan flöda likt en saltvattenvåg mot en mjuk orörd sandstrand över tangenterna.. nej fasen, det var ju bara England vi skulle till.
3. Ta ett beslut utan sambon att vi i år INTE landar i London. Måste jag tråckla mig ut genom den engelska gränsen för uppvisande av pass, ankommandehallen och mot utgången på Heathrow en gång till så kräks jag. Nej vi SKA flyga till Birmingham i år....
4... Vilket innebär 2 byten av flyg om vi flyger från Östersund.
5. Uteslut att flyga från Östersund. Minst antal flyg vinner.
6. Kom sedan på att du då måste köra hela familjen ner till stockholm istället.
7. Gör en avstickare och kolla köp och sälj sidor på facebook efter portabel dvd-spelare till bil med samtliga pippi-filmer samt googla: Hur underhåller man en 1-åring i bil i 60 mil.
8. Påminn din sambo om att han redan förra året sa: Detta gör vi aldrig om igen med två små barn.....
 
Alltså. I din sökning letar du alltså efter ett flyg från Stockholm till Birmingham med endast ett byte, som tar max 8 timmar att resa, där flyget lyfter vid 16 på eftermiddagen vid avresa så jag har tid att köra ner samma dag, och som lyfter någon gång mellan 11 och 14 vid hemresa så jag även kan köra oss hem utan att behöva köra på natten. Fortsättningsvis så får det inte kosta mer än låt säga 6000kr ( vi ska ju för tusan bara till england! ) och det måste vara med ett flygbolag som har gratis bagage samt att vi landar och lyfter från samma svenska flygplats.
 
Detta fanns konstigt nog inte.
 
Vad fanns då?
Jo, jag klickade mig fram till en resa med hyfsade avgångar, från samma flygplats, med lagom långa transferbyten så tid finnes till blöjbyten och att fylla på blodsockret, med destination Birmingham ( som ioförsig ger oss det ultimata nöjet att försöka ta oss från Birmingham international airport på M25 till Leicester i rusningstrafik.... ) med gratis bagage och för ett rimligt pris. Det vi inte fick var helt optimala avgångar, så efter lite dividerande om vad som skulle underlätta årets resa från förra årets så valde vi att boka hotell en dag innan resa och den dan/natt vi kommer hem igen.
Och jäklar vad det klicket kändes underbart! Som en sten redan nu har släppt från mitt stressade resa-med-barn-hjärta. Åh tänk att kunna köra ner dagen innan i lugn och ro, med stopp efter vägen, för att sedan checka in på hotell, få en god natt sömn och sedan flyga dagen efter. Och samma sak på hemresan. Att få sova ut efter att ha rest och ta bilfärden hem dagen efter.
 
Nästan så att det ska bli kul med flygningen i år.
God save the queen... and us parents.