Det kallar jag tv-upplevelse!

Jo! Jag såg Idrottsgalan igår. Den gick att se live på webben från Norge!
Jag och Lina åt B&J i soffan och kollade på min 10tums skärm med ljud från Saras externa högtalare. Det ni! Det kallar jag tv-upplevelse!



Mest rörande: Ingemar Stenmark ( Det var i övrigt alldeles för lite touching moments i årets gala )
Största skräll: Therese Alshammars Jerringpris. Helt klart INTE värt. Varför kan aldrig en hockeyspelare få priset? Det Henrik Sedin har gjort är sjukligt stort. Eller Curlingdamerna? Jag menar.. försvara ett OS-guld i curlingens land MOT Canada. Hallå!
Frågetecken: Var Hans Crunak full eller? Käftade heltvilt med herrstafettlaget och dansade loss på scenen efter hämtat Jerringpris? Det var kul iallafall.
Musiken: John - sångaren i Johnossi var ful, musiken överlag var lam. Molly Sandén forever young liksom?
Och varför sjöng Darin samma låt två gånger? Är det Idrottsgalans introlåt nu eller? Han var dock bra.
Humor: Wikegård var roligast, Humor-Robin gjorde sitt första stora tv-framträdande bra. Det kan inte vara lätt att axla en storhet som Peter Settman, i övrigt var skrattfaktorn ganska torr i år.
Ja det var väl allt jag hade att säga, tror jag. Eller? Hur många gånger ska Anders Olsson slå världsrekord och vinna priset som årets idrottare med funktionshinder? Kan han inte bara få det rätt av nästa år. Vi vet ju alla att han ändå alltid vinner.