Nattliga samtal

Jay om nätterna alltså. Vet inte om man ska skratta eller starta världskrig. Oftast blir det nått mitt emellan. Jag är inte direkt på humör för att få mitt tålamod testat mitt i svarta natta liksom. Sömn är vad jag vill ha, och inget annat. 

Anywho, här om natten så vaknade Kai i vanlig ordning för sitt enda nattmål och jag väcker Jay för att försöka lugna ner knyttet medan jag gör mat så inte Travis ska vakna. 
Såhär löd den konversation vi då hade där runt 02,30 snåret. 

L: Bab?
J: zzzzzzzzz..... 
L: BaaabSSSS!! 
J: zzzzzzz... 
Kai: OUUUUUÄÄÄÄ!!! 
L: JAY!!!!! 
J: What do you want me to do?! 
L: Can you sort Kai out while I make food please?
J: Yeah
L: Come over here then
J: zzzzzzzz.... Zzzzzzz 
Kai: OOOOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAA!!!!
L: JAAAAAAAAAAAAY!! 
J: WHAT IS IT THAT YOU WANT ME TO DO??!!!!

Öööh, alltså hur trött kan man bli? Jag fattar inte? Jay vaknade så fort hans pappa klev upp ur sängen när det var dags för jobb, innan vi fick barn men sen vi blev föräldrar, OCH ju längre tid vi har dom som det verkar, så vaknar han inte av nått. Jag förstår att det är lite av ett manligt drag men jag vaknar om ungarna skulle byta från att andas genom näsan till att andas genom munnen i två andetag. Och Jay vaknar alltså inte ens när både en 4-månaders och en ilsken, trött 30-årig kvinna gallskriker. Han vaknar om jag inte är hemma, så varför inte vakna iallafall till LIV, när vi båda är hemma? 

 Jay hade inget minne alls av detta samtal  morgonen efter. Då sover man djupt.