When the sun goes down...

Trodde dagen skulle vara en enda lång, irriterad plåga efter att den minsta i familjen vaknade kl 02 och ville göra morgon och somnade inte förrän kl 04. Och gjorde sedan riktig morgon kl 06.30. Men tji fick jag! En riktigt bra dag har jag haft! 
Travis har haft fotografering på dagis, jag och Maria var ute på en 6 kilometersrunda med våra bebisar. Jag lättade mitt hjärta om en idé jag har som jag skulle genomföra och som skulle ge mig en extra knuff in i arbetslivet med det jag vill jobba med. Jag har inte nämnt detta för någon förut ( förutom Jay ) men Maria tyckte det var en jättebra ide, så det gav mig inspiration att kanske göra något utav den....

På eftermiddagen lagade jag indiskt till middag och bakade hallon/blåbär/mörkchokladmuffins med Travis. Kände mig som en supermorsa alternativt bullmamma. 

Travis som varit väldigt napp-tokig sen Kai föddes har på en femöring vänt på besattheten genom en "lek" Jay kom på för fyra dagar sen. Han förklarade för T att nappen ska man ju bara ha när man sover, när det är mörkt ute och månen lyser ( han har även en månlampa på rummet ) så han printade in ett mantra i skallen på Travis när han bett om nappen: When the sun goes down, and the moon comes up and when it's dark outside, then you can have your dummy...  Och det har funkat! Första dagen bad han om den, men så sa vi "mantrat" och han godtog det! Andra dagen så sa han själv mantrat till mig och tredje dagen fick jag nappen av honom på morgonen eftersom- som han sa: Ljust ute, sun is up! Ingen napp". Härliga grabb! 

Mums!

Indiskt 

Mina grabbar! ❤️

Och en snart 4-månaders som är så sjukt nyfiken jämt att tyngden på huvudet inte rör honom i ryggen det minsta längre 👍 

Räknas ljushopp?

3,5 månader har gått sen jag var riktigt tjock. Tjock av barn i mage alltså. Ungefär var 3,5 år så får jag infall och vill börja träna. Det har funkat i runda slängar 3,5 vecka sen ligger jag där och hånglar med chipspåsen igen. Jag har aldrig riktigt brytt mig tillräckligt för att jag ska sugas in i träningen. Men nu är kroppen at its worse och det har gått 3,5 år så nu är jag där igen. ( LÄS: tror jag ska tappa 10 kilo och få magrutor bara genom att köpa gymkort ) 

Men jo, jag tänkte prova komma i form. Min rygg och bål är helt slut sen två graviditeter, två års bärande på höften och en vaginal förlossning. Sen vore det ju nice att komma i en strl 38 igen utan att magen hänger utanför liksom. 
Så vad har jag gjort? Jo all träning måste ju börja med nya träningskläder. ( nu hör ju hur kul jag tycker det är med träning ... ) så igår sa det klick klick och ett paket kommer med posten om 2 veckor. 

Så igår var alltså peppen enorm. I morse not so much då jag för tillfället har ägglossning och är lika uppblåst som en ballong, men som utbyttes mot känslan av att ha en fotomodellskropp när jag åt en morot istället för choklad framför teven efter kidsen lagt sig. 

Så. Beach 2015, nu kör vi va? 

PS. Jag behöver pepp, uppmuntran, beröm, sparkar i rumpan och någon som svär i ansiktet på mig att masa mig ut och gå, springa, lyfta, böja. Annars dröjer det 3,5 år till nästa gång och nu fler nyinköpta träningskläder i ännu större storlekar. Hjäääälp mig då! DS. 

Jag SKA ta av prislapparna den här gången.