Det är många blinddates det

Hur kan man vara så säker på att man har träffat den rätta, när det finns en hel värld av människor där ute?
Tar man bara första bästa stormande kärlek man träffar i sin hemstad och är nöjd med det? Hur vet man att det inte finns någon där ute som är ännu mer rätt för dig?

Det här är endast en helt objektiv frågeställning och inget personligt mot någon. Jag bara funderar.

Nu tänker folk som är nykära att man KÄNNER att man hittat den rätta. Eller att man har haft andra tidigare men den här gången känns det rätt. Men hur vet man egentligen det på riktigt? Jag vet att det här är en fråga som lätt kan urarta och bli en "hur kan universum vara evigt, det måste finnas ett slut"-fråga, men det är just det obegripligt svåra jag har hakat upp mig på nu. Självklart är det så att om man känner att man hittat den man vill dela livet med så är man ju nöjd, men tänk om det fanns någon då där ute som hade varit ännu lite "bättre"? Strävar man inte ofta mot att nå det bästa för en själv? Eller är det bara vissa människotyper som mig själv?Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, det har man lärt sig sen barnsben, men som sagt... det kan ju faktiskt vara så att bakom nästa staket så var gräset just lite grönare, lite frodigare.

Moment 22 situation det här, och nu kan jag inte sluta tänka på det. 6,6 miljarder människor. Det är många blinddates det för att ta reda på svaret.


"du kan inte vinna jämt, nån gång måste du förlora igen"

FULL MOON

Utdra ur min privata resedagbok 17/3-18/5 2010
Del 19

31/3 Koh Phangan...dagen efter Full Moon Party.

"FULL MOON... Jag säger tamejtusan ingenting om det. För det är en sådan sak som måste upplevas för att man ska förstå. Men om man ska försöka beskriva det i ord så låter det såhär: Tänk er 10 000-tals personer i de mest otänkbara utklädnader, eller för all del the lack of clothes, alla samlade på en strand vid havet i den kolsvarta heta natten. Musik pumpar ur de största och fetaste högtalarna du kan tänka dig, folk dansar precis överallt. Ända ut i havet! Man skålar, thaiarna säljer buckets like crazy från olika stånd med vilka säljknep som helst. Free sex anyone?


Har "som vanligt" träffat massa roliga och trevliga människor och igår trodde 90% av alla de vi stötte på att våran grupp var sydafrikaner då vårat Full moon tema var Jämtland och vi hade målat oss grön/vit/blå-randiga över hela kroppen. Så kom vi där i vårat gäng om 7 ( Iller och Speijer har också joinat oss här nere i Thailand! ) ned mot stranden sjungandes Jämtlandssången. Och shit vad världen kan vara liten! Mitt bland dessa tusentals människor hittade vi faktiskt två stycken Östersundare. Okända för oss dock men de skrek över hela stranden när de hörde oss komma och sjunga vår patriotiska låt.


Idag mår jag som skit och lite värre ändå. Första riktiga bakfyllan i Thai. Med vad annars är det att räkna med när jag och Maria drack 5 buckets var bara ute på stranden igår. Och två innan...

Till råga på allt så har jag blivit sjuk. Näsan rinner och halsen ömmar och rösten försvann tillsammans med Lady Gaga igår uppe på högtalarna...

AC:n på max och fördragna gardiner på Rinbeach resort idag..."