Vad händer om en månad?

Det slog mig igår. Om 2 veckor fyller jag 30 år. Det ska bli kul. Den helgen ska jag ha 30-års fest, det ska också bli kul. På tisdagen veckan efter så åker vi hela familjen till England. Det ska även det bli kul. Sen kommer vi hem och... Ja vad händer då? Jo vi går in i september månad aka en miljon dagar till nästa sommar, allt blir mörkt och trist och vardagslunken känns redan som en tung filt över mig. Det är jag och en lång föräldraledighet som hägrar, inget skoj! Och skoj måste man ha! Jag måste ha det. Behöver inte vara en resa till Hawaii och lära mig dansa magdans i bastkjol, något litet duger alldeles utmärkt för mig. 

Så jag måste ge mig själv lite kul inför hösten. 
- Börja renovera det som ska bli Kais rum. 
- Åka på en weekend med Kai och hälsa på gudmor Sandra i Sthlm
- Gå på babysim med Kai 
- Lite middagar ute med vänner ibland. 
- Köpa den perfekta höst samt vinterjackan. 

Inte så mycket begärt men ändå något så jag får veckorna att gå ( ja jag tycker jag är föräldraledig för länge, det tråkar ut mig och ja, jag blir aningens deppig på höstkanten. Jag vill ha 28 grader och sol 365 dagar per år ) 

Men ännu är sommaren här i all sin glans och det är festival i stan. Den allra gladaste tiden i Östersund med andra ord! Och om 20 dagar flyger vi till svärisarna!


Passpojken

Nöjd krabat 

Testar transportmedel för mini på flygplatserna.

Par i kärlek 

Han växer så det knakar! Ny storlek: 62. Nya kläder på! 

Vad är grejen med barn!?

Vad är grejen med barn!?!?!!!!
Den frågan ställer jag mig då och då när jag varit ner i helvetet och vänt ett par gånger under en och samma dag.
 
Idag till exempel så började dagen strålande. Båda barnen vaknade och var glada, förmiddagen fortlöpte utan större världskrig. Vi åkte iväg till polisen för att ordna pass till Kai inför Englandsresan om 3 veckor. Kai valde ytterst lägligt att lägga något stort i blöjan precis när det var dags att ta bilder, men lyckades hålla god min på fotografiet. Efter detta så somnade han i sin egen skit så att säga i bilen så jag och Travis skulle åka och köpa lunch, då upptäcktes en punktering. Så där satt vi, strandsatta. Jag har nämligen aldrig bytt däck förut och om jag känner mig själv rätt så är jag alldeles för svag i nyporna. Men trots en hungrig 2-åring, en spädis med bajs mest överallt och en punktering så stressade jag inte upp mig alls. Jag ringde Tobbe som skulle komma efter han slutat jobba, sen satte jag oss tre på en pizzerias uteservering och stillade hungern med både pizza och glass. Tobbe kom, och fixade pyspunkan som det endast var. Frid och fröjd och mother of the year and all that...
 
... Sen började akt två. Eftermiddagen. Travis är mitt uppe i det FRUKTANSVÄRDA trotsåldern. ALLT jag säger. ALLT, får svaret nej av honom. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ.
On top of that så har han medvetet börjat spotta inomhus. Detta gör mig galen och det spelar ingen roll hur eller med hur hög röst jag säger åt honom så får jag svaret: Nej, och han gör det igen. Denna eftermiddagen var det ett tio-tal gånger detta hände och den elte så brann jag av. Han fick gå in på rummet och jag stängde dörren, jag orkade inte med ungen. Sen följde 25 minuter hårdrockshög gråt... från båda barnen eftersom den färske i familjen har visat sig vara en inbiten anhängar av skin to skin, och tar till krokodiltårarna så fort han blir lämnad i mer än 5 sekunder. Mitt i allt detta så ringer sambon och meddelar att han blir sen eftersom de haft ett strömavbrott på jobbet pga åskvädret..
 
Ja ni hör ju hur min vardag ser ut allt som oftast.
Så jag ställde mig själv just den frågan. VAD ÄR GREJEN MED BARN IBLAND?!
Istället hade jag kunnat klätt mig i den turkosa klänning jag fick av Anna igår, promenerat ned på stråket och ätit skaldjur med vänner, kunnat sitta ner, slappna av, andas, ta ett glas vitt, prata utan att behöva få ett nej kastat i ansiktet på mig, lyssnat på bra livemusik och sedan sovit hela natten i min säng och fått helt galet mycket plats. Ja det låter ju som en dröm.
 
Sen kom pappan till alla barnen hem, den äldre av de två små somnade, en halvtimme senare somnade den lilla. Jag fick äta en uppvärmd middag och kunde slå upp datorn för första gången på en vecka för att skriva detta. Och då är det väl inte så jobbigt längre. Att ha barn. När de sover menar jag. Det är ju en jävla stor och bra grej med barn.
 
Brorsorna i morse när de var underbara. 

- Kolla rååå Kai! 


Kassler i nät-feeling.

Ni vet de där kläderna man har i garderoben som man inte kommer i längre men som man inte vill göra sig av med för att man ska gå ner i vikt så de passar igen? Efter barn nummer två så utökades dessa plagg med det dubbla typ. ( Ja jag vet att det bara har gått 6 veckor men den här halvjästa degen på magen den kommer inte försvinna av sig själv i första taget. )
Och ni vet att det aldrig händer. Det där med att man sparar sina favvojeans för att man ska komma i dom "sen".
Så häromdagen tog jag tag i saken. Jag rensade ur min garderob. Och jag slängde även med favoritplagg som inte passar längre men som jag egentligen velat ha kvar. Jag körde med 6-månaders regeln. Har du inte burit ett plagg de senaste halvåret så kommer du inte bära det igen. Och när jag var färdig så ekade garderoben nästintill tom istället. Jag har ioförsig två garderober till. En med klänningar som jag inte rensat än, och en med hängda plagg. Jag får fortsätta med dessa två en annan dag.
 
Jag provade en del plagg för att se hur de satt på min två-graviditeterskropp..... det var lite kassler i nät-feeling över det hela. Och trots att jag gärna skulle vela köpa kläder i storlek 36 så ser kläder i storlek 38/40 mycket bättre ut på min kropp just nu
 
Så nu säljer jag massor av kläder, en del helt oanvända, till andra som er snyggare ut i dom än jag. Och så blickar jag framåt mot kommande favoritplagg i en kropp som kanske till nästa sommar faller mig själv lite mer i smaken. Tills dess är jag ändå ganska nöjd och bekymmerslös. Det är ett väldigt bra förhållande jag och min kropp alltid har haft tillsammans oavsett storlek eller degkänlsa.
 
 
.