Kiss och ... bröst. Polkagrisfärgade bröst.

Ni har ju under en längre tid haft en ganska ingående inblick i mina bröst. Och jag kan nu meddela att de chokladdoppade gelehallonen har börjat återgå till normala rosaaktigta gelehallon. Just nu ser de dock ut som en choklad/hallon polkagris. Och att den ynka fjuttiga mängden mjölk jag lyckas klämma ur dessa polkagrisar är av bästa sort. Nämligen som tjock grädde, som varenda kräsen katt skulle lapa tungan av sig för att få smaka på. Gränna borde anställa mig för något nytänkande.
 
Postnatal förlossningstanke en tisdagskväll som denna:
Kateter.... var en ganska udda upplevelse när jag tänker på det såhär i efterhand. Jag kände inte när de förde in slangen i mitt urinrör eftersom jag var bedövad då, men sen att inte bli kissnödig på tre dar är ju något väldigt annorlunda, speciellt efter en graviditet där man sprang på toaletten en gång i timmen. Jag kände alltså inte något behov av att göra några som helst toalettbesök på TRE dagar men ändå såg jag hur mitt urin fylldes upp i påsen som hängde på sidan av sängen. Men utan att känna att det överhuvudtaget kom ut ur mig. Dock när det var dags att kissa för egen maskin så hade jag ingen som helst kontroll över flödet då min muskulatur där nere var obefintlig. Jag kände mig kissnödig och så fort jag satte mig på ringen så forsade det ur mig. En halvliter i ett svep! ( jag var ju tvungen att föra anteckningar på hur mkt och ofta jag kissade ) Nu 14 dagar efter förlossningen så är det fortfarande lite svårt att hålla tillbaka det som skall ut och jag borde därmed göra bäckenövningar för att träna upp saker och ting igen.... men det gör vi en annan dag. Ev i morgon. Eller nästa.
 
Bilder på polkagrisfärgade bröst samt bild på mig med ett rör uppkört i urinröret är tyvärr censurerade.

Synkroniserade kusiner

Jag och syrran har synkroniserade mata-bebis-tider. De senaste nätterna har våra små vaknat vid samma tider och vill bli matade. Hur vi vet det? Jo vi whatsappar ju under tiden det sugs hej vilt! Mr T på fostran och Bubblan på bröstet. Sen hoppas båda mammorna att kusinerna vill somna om på en gång och så höres vi igen vid nästa matvak. Vi skulle skypa nu på eftermiddagen, men precis när vi skulle till så blev det grin-VM på båda bebisarna samtidigt så hon var tvungen att mjölka och jag var tvungen att vyssja. Sen fick hon besök. Svårt att internetdejta när de två små går på samma schema. Här är dom små kottarna. Jessica och Travis. Födda med en dags mellanrum.

Ett gräl...

Dagen idag har varit mycket bra hittills. Undrar om det kan bero på att jag och J hade ett litet gräl och tömde ur oss på instängda tankar och tårar. ( tårar är till 100% jag ) Jag tänker inte hänga upp mig på att vi grälade, eller att grälet handlade i stor del om Travis. Vi är båda trötta, allt är nytt och nerverna är på helspänn hela tiden och all energi riktas mot barnet och vi ger inte varandra någon uppmärksamhet alls riktigt. Det kan ju inte vara så ovanligt att detta händer?
 
Bara för att man är en familj och det är det bästa vi gjort tillsammans så är det samtidigt svårt. Att ryka ihop ibland är dessutom nyttigt, men självklart så kände jag mig som världens sämst som grät och var arg på J inför min son och det kändes som att det var bara vi i hela världen som fått barn för två veckor sen som "redan" ryker ihop lite.
 
Men efter allt var tömt så bad vi varandra om ursäkt och blev vänner igen och sen sov vi sked hela natten som två nykära.
 
Så när jag vaknade kl halv fem av Mr T så var jag inte alls trött och under morgonen har jag hunnit med att städa ihop i köket, klätt på mig, bortstat tänderna och ÄTIT mitt emellan matning och blöjbyten.
 
Nu jävlar ska jag ge bröstpumpen och brösten en rejäl omgång också när ändå humöret är på topp.
Jag ska bara sluta skratta åt min otroligt urgulliga son som gör de mest roliga miner och rörelser just nu.
 
Dagens pepp-inlägg! Mer sånt i bloggen tack!