Jag kan gå!

I morse vaknade jag. Sen kunde jag kliva upp och helt upprätt gå till toaletten. Där kunde jag sätta mig ( istället för att omfamna ) och kissa. Efter det kunde jag äta en liten, ynklig portion med risgrynsgröt till frukost.
Tre saker jag inte har kunnat göra sen i tisdags. Bara det kändes som en miljonvinst på lotto. Att den energin fanns och att illamåendet inte helt tog över mitt kropp och psyke.
Jag är alltså på bättringsvägen! ( med plötsliga attacker av illamånde som slängs i ansiktet på mig i tid och otid ) Barnet verkar vara helt återställd då välling åter igen lockar i sängen om morgonen.
 
Jag har idag alltså kunnat börja sanering av lägenheten. Bytt sängkläder, tvättat, skurat golv, rengjort badrummet och vädrat. Baciller ut! Energi in!
 
När sambon kom hem från jobbet vid 13 ( Det som är bra med att Jay har så långa arbetsdagar resten av veckan är att han alltid får göra helg och är hemma vid 13 på fredagar ) så hade han med sig en julgran och ville smälla upp den omedelbums. Jag fick hålla tillbaka honom lite. Tänkte att vi kan väl iallafall vänta tills december har knackat på dörren. På eftermiddagen efter lite frisk luft, ett inhandlande av en julklapp och adventspyntat lägenhet så ÅT jag middag för första gången denna vecka. Det var som att äta på den lyxigaste resturang och kasslern, broccolin, pastan och ostsåsen riktigt smalt i munnen.
 
Nu hoppas jag att ALLA FÖRÄLDRAR som har barn på förskola inte tummar på 48-timmars regeln bara för att barnet ev inte kräks längre. Symptomen sitter fortfarande i, och speciellt vinterkräksjukeviruset som är starka rackare. Jag vill INTE INTE INTE få detta igen inom min närmsta livstid, och det kan smittas direkt igen om bacillerna sprids. Stanna hemma en extra dag, snälla!
 
 


 

Jag måste KRÄKAS!

Sådärja, då har man borstat tänderna för första gången sen i måndags då. De senaste dagarna har det nämligen inte prioriterats sånna lyxigheter som att rengöra gaddarna utan det har mer varit av allra nödvändigaste vikt att försöka överleva..
 
I måndags åt vi pizza till middag. Det blev lättast så eftersom Travis var magsjuk. På kvällen gick vi och lade oss alla tre med stor förhoppning om att morgondagen endast skulle bli en transportsträcka och att dagis hägrade på onsdagen. Klockan 04.45 går Jays alarm och jag säger åt honom att kliva upp. Jag mår prima likt en ballerina. Klockan 05.00 så vaknar jag till igen av att gårdagens pizza är på väg ut. Över-jävla-allt rent ut sagt. Jay drar iväg på jobbet och jag går tillbaka till en sovande son... som då vaknar och kaskadspyr över hela golvet. Jag sätter han då i min famn för att hjälpa lilla hjärtat på traven men misslyckas fatalt då jag istället joinar honom i kaskadkräkandet på golvet. Då förstår jag att detta inte kommer bli en barnlek och jag ringer hem Jay omedelbart. Det nästkommande dygnet är det värsta jag varit med om i livet. Jag hade kunnat kapa av vilken kroppsdel som helst för att slippa må så illa som jag gjorde ( gör ). Och det hade jag gjort, på plats. Om någon erbjudit sig. Tyvärr var det ingen som gjorde detta så jag fick genomlida smärtan. Inget jag drack fick jag behålla. Och jag hade under inga, INGA omständigheter kunnat ta hand om mitt barn. Helt omöjligt då det enda jag kunde göra var att sitta med huvudet ner i en skurhink. TACK GODE GUD FÖR JAY! Vilken hjälte han var varit! Jag kan inte med ord beskriva hur fantastisk han har varit som varit hemma och tagit hand om en sjuk flickvän, ett sjukt barn och ett hem i kaos som luktat horribelt.
 
Vinterkräksjukan har alltså drabbat oss. Travis är inne på dag 3 och jag på dag 2. Jay har ( peppar peppar ) klarat sig och skall prova att återgå till jobbet i morgon, och jag ska prova att tvätta all.... smutstvätt som producerats inom dessa fyra väggar den senaste tiden.
 
Jag har alltid varit en sådan som aldrig blir sjuk. Jag har min årliga förkylning i 3-4 dagar som sen är jag frisk. Jag har inte vart magsjuk sen jag var i kanske 10-års åldern och jag kan utan problem vistas runt människor som är sjuka utan att drabbas själv. Tills nu... dessa Jä**a barnbaciller alltså! Hur "starka" är de egentligen?
 
Och mitt i all denna misär så får jag en litet hopp om att åter få livet tillbaka, genom ett kärleksbevis och en present från min allra käraste sambo och son.
 
 
Jag är långt ifrån frisk, men idag kunde jag iallafall ta mig upp ur sängen och krama min son och äta en apelsin. Nu jobbar vi vidare på att bli friska. 




 
 

Friskkort hitåt tack!

Men hej!
Det har varit en intensiv helg och en lång start på denna vecka då sonen vaknade kräkandes inatt kl halv fyra och slutade inte förrän runt halv elva på förmiddagen. Att säga att lägenheten luktar sjukdom är inte en underdrift alltså.
Men jag gjorde min moderliga plikt och satt honom lite framåtlutad i mitt knä och lät honom kräkas och jag blev inte det minsta "arg" när han under de följande timmarna spydde ner soffan, hela skötbordet, 3 ombyten kläder, golv, en kudde samt mattan i vardagsrummet. Våtservetter räddar allt som ni vet.
 
Helgen spenderades hos syster med julmarknad, två goda och mysiga middagar ( eller hur mysiga middagar nu kan bli med två 1,4 månaders och en 3½-åring vid bordet samtidigt ) och en liten donna som vägrade somna före halv ett på lördagsnatten utan ville hellre roa sin moster och J. Och som hon roade oss. Jäklar vad vi skrattade! Lilla charmös!
 
Nu satsar jag och T allt på ett friskkort den här veckan så moi kan jobba tors och fredag och så vi kan gå på loppis och julskyltning på söndag och självklart... ADVENTSPYNTA!

Vaken bebis 

Tre kusiner på snowracer!

Magsjuk unge kl 04.30 på morgon i hemmagjort kräkskydd på soffan.