Jays 30-års överraskning!

För 1 månad sen idag så överraskade jag min Jay med en weekend till Berlin då han fyllde 30 år.
Jag hade planerat överraskningen sen i september och hade löst alla potentiella risker för att överraskningen skulle avslöjas. Jag hade löst barnvakt till barnen, pratat med Jays chef och ordnat ledighet åt honom. Sagt till på dagis att barnen inte skulle komma. Jag hade lurat i Jay att jag bokat hotell i Åre mellan lördag och söndag för att fira hans födelsedag och jag hade skrivit ett lagom lurigt kort som han skulle se när han vaknade på morgonen i tron att han som vanligt skulle åka på jobbet. Allt var kirrat!
Och snacka om att jag var nervös! Jag somnade vid 23-tiden och vaknade kl 02 och kunde sen inte somna om. Så när Jays klocka väl ringde kl 04.45 som vanligt så var jag klarvaken, haha!
Jag hörde hur han gick in på toaletten, hörde hur han hittade kortet och läste det och sen blev det helt tyst där inne. I flera minuter så rörde han sig inte. Sen gick han ut, kom inte in till mig utan lydde bara instruktionerna på kortet, vilket var att packa en väska. Sen satte han på kaffe och mellan 05-07 så hörde jag honom där ute i lägenheten. Hur han gick ut titt som tätt på uteplatsen för att röka. Märkbart nervös alltså.
 
Klockan 08 ringde det på dörren och in kommer mamma, även detta är Jay helt omedveten om. Jag och mamma säger till Jay att vi ska åka nu. Vi klär på barnen. Jag har redan packat kläder åt dom för helgen hos mormor och så går vi ut till bilen där Tobbe står.  Barnen lastas i Tobbes bil och jag och Jay, väskan och mamma åker iväg i den andra bilen. Jay tror ju fortfarande att vi ska till Åre eftersom jag har sagt så och börjar nu undra varför mamma ska skjutsa oss hela vägen dit! Vi kör över bron mot Frösön, vi närmar oss flygplatsen och jag säger: - Du vet ju att man kan åka den här vägen till Åre också va? Jay ser skylten som säger ÅRE och planen går helt enligt planerat.
Mamma fortsätter inte mot Åre utan svänger av mot flygplatsen istället och Jay blir ställd. Vad ska vi?!
 
Jag vill så gärna inte behöva avslöja vart vi egentligen ska förrän vi kommer till Stockholm så jag fick med mig både incheckningspersonalen samt personalen i säkerhetskontrollen att aldrig nämna vår destination. Det var jag som höll i boardingkorten hela tiden inget pass behövde såklart visas för resa "endast till Stockholm".
När vi landat på Arlanda så skall ju vår väska hämtas. Som givetvis inte alls kommer att komma eftersom den är incheckad till Berlin, men det vet ju inte Jay om. Vi ställer oss vid bandet och väntar och jag har väldigt svårt att hålla mig för skratt. Bandet börjar rulla, väskor från Östersund kommer fram, en efter en, men inte vår. Jay börjar bli irriterad... när han sett samma väska passera tre gånger så får han nog.
- Att det ALLTID ska vara problem med våra väskor! Nu får vi gå till infon innan vi kan åka härifrån!
- Jag tror att den där väskan är på ett annat flyg jag.....
- Varför skulle den vara det? Det går ju bara flyg till Stockholm från Östersund.
- Jo men jag tror nog att vår väska är på ett annat flyg ja.
-  Det är ju helt omöjligt!
- Fast vet du älskling, väskan är på ett annat flyg. Vi ska nämligen inte stanna i Stockholm heller utan vi ska flyga till Berlin över helgen!
 
Jay blev helt tyst och sken sedan upp i ett stort leende! Min överraskning hade blivit precis så som jag ville!
Vi firade med öl-lunch och hade sedan 3 härliga dagar i Berlin där vi också träffade min lillebror och hans kompis som är ute och reser i Europa.
 
Jag älskar att överraska nära och kära och helgen blev perfekt!

Här står han ovetandes och väntar på en väska som aldrig kom :) 

Födelsedagskortet! 

Kärleksweekend mer fotoautomat såklart! 

Utsikt från hotellet över ett regnigt Berlin 

Muren på östra sidan. 

❤️  
 

Bröllop!

Hösten är här! Och med dess intågande så åkte vi på en minisemester till Göteborg där ett bröllop stod som huvudakt. Lillasyster Camilla skulle taga sin västkustpöjk Josef. 

Vi hade bestämt oss för att inte flyga denna gång. Flyga med små barn har vi gjort ett par gånger för mycket tycker jag så det uteslöt vi. Bila eller tåg fick det bli. Men 90 mil är en bit i bil och då endast jag har körkort så valde vi till slut tåg som färdmedel. Och nu såhär i efterhand så känns det som att vår Volvo får frakta oss vart än vi ska i vårt avlånga land. För att åka tåg med en 1-åring var inte roligt. Travis var exemplarisk, men den lille blonda brottaren vi har ansåg att tåg var typ lika kul som att läsa telefonkatalogen och försökte förtvivlat bota sin tristess redan minut 2 efter tågets avgång. 
Men vi överlevde både dit och hemresan på tåget trots förseningar och skrik, dessvärre vet jag inte om jag kan säga detsamma om de 4 medelålders kvinnor som satt bredvid oss som varit på ladys night kryssning och fortfarande var vinrusiga och som ville skvallra lite om hur dålig jag var som mor som inte fick tyst på min minsta ( som var övertrött då kl var 21 ) men som viskade så hela vagnen hörde. 

Helgen i Götet var härlig! Vi välsignades med strålande sol och blå himmel på själva bröllopsdagen och de nygifta var bedårande vackra. God middag, härliga tal och ett jäkla drag på efterfesten. 
Vi hade två extra dagar att fördriva också så en dag blev det Universeum för hela slanten. ( fantastiskt familjeställe: bra där Göteborg! ) och den andra på shoppingtur i stan. 

Det är första gången jag och min familj åker på semester tillsammans med resten av min familj så det var otroligt mysigt att få uppleva allt tillsammans. Trots att det blir rätt intensivt med 4 barn under 6 år och 7 vuxna som alla också bodde tillsammans. Det är tur vi känner varandra väl :) 

Tack för en episk vigsel Camilla och Josef och va härligt att ni bor i Göteborg så man får chansen att besöka denna vackra stad lite oftare! 


















Uppskattning

Alla par, och speciellt par som har barn hamnar oundvikligt i den här s.k vardagsrutinen efter ett tag. Helt omedvetet så är man där och man glömmer bort att SE sin partner lite. Det är så mycket annat. Så många strider som antingen måste väljas bort eller som man måste fightas för, ett hem som måste städas minst en gång om dagen i mindre eller större utsträckning om man inte ska ramla över leksaker, utslängda kläder och smulor överallt, och sen ska man hinna duscha, och betala räkningar, planera middagar och handla. Och sova. Och mitt i allt det där, det är då man glömmer bort att se. Han. Han som gav dig det de där barnen du älskar så innerligt men som också gör dig gråhårig i förtid.
 
... Och jag är sämre på det än min sambo. Mycket sämre. Jag vet det, och försöker jobba på det. Medan han, mitt i den här eviga vardagstristessen med skrik vid tandborstning och kladdiga makaroner som fastnar under strumporna så SER han ändå mig. Varje dag. 
Igår tex kom han hem. Jag är dränerad på energi och orkar knappt lyfta ett finger, jag har dessutom inte lagat någon middag. Ungarna fick äta rester. Han ser det och utan att fråga eller undra så säger han att Travis ska klä på sig, samtidigt som han klär på Kai. De ska gå ut en sväng. På affärn. Vara borta lite. Och så går dom bara och kvar blir jag i ett ensamt, tyst och helt fantastiskt skönt hem. 30 min senare kommer dom tillbaka. Med 10 röda rosor och en kärleksförklaring. Energin är tillbaka. 
Annat exempel. På helgerna har vi gjort så att vi får en dags sovmorgon var. Jag brukar vela ha min på lördagar. Och varje lördag så låter han mig ligga hur länge jag vill och när han hör att jag börjar röra på mig så kommer han in med frukost på sängen. Gör jag det på söndagen? Nej. Kan jag trots sovmorgon och en god äggröra med bacon serverad i sängen vara sur? Svar JA. Varför? Jag vet inte. För att jag är kvinna? För att jag tar honom och allt han gör för givet? Ja förmodligen. Och det vet jag är farligt. Man ska inte ta varandra för givet, för då kanske man mister det där man egentligen uppskattar så fruktansvärt men inte bekräftar honom för att han faktiskt gör.
 
Jag måste bli bättre på att visa min uppskattning mer!
Vakna upp nu Linnea och skärp dig! Du älskar ju din fästman, visa det oftare!
 
Är ni likadana?