Lördagkväll

Lördagkväll, och jag blev precis lämnad ensam och nyduschad i soffan av min sambo. Han skulle ut och smaka på nån öl. Själv så är jag mätt på pizza och ska se klart Serving Sara och äta upp gårdagens onyttigheter i min ensamhet. Jag försökte locka med att det nyinköpta sen igår kunde testas, men det fick jag inget för, utan han försvann ut till taxin. Så nu får jag gå och lägga mig själv ikväll, jag som dessutom har varit konstant frusen i en och en halv vecka nu. ( Men jag är inte bitter som det kanske låter... han kommer ju trots allt hem om drygt 4 timmar, men då är det väl jag som får värma hans frusna -18 graders kropp istället : )



Trots att jag aldrig har sett matchen upp tungviktstiteln eller ens var påtänkt på låånga vägar så känns det att Ingos död är något som berör Sverige och världen på ett speciellt sätt. Lite rysvarning sådär.


"det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är"

sex på mitt party

Berit undrar om jag hade sex på mitt party igår. Det hade jag inte. Trots att sambon satt i rummet brevid. Istället blev det mycket prat om sex eftersom jag igår ställde till med ett litet sexparty. Jag och fem av mina vänner samlades med rödvinsflaskor och ett öppet sinne för bordet som var täckt till millimetern av "utrustning". Det blev en härlig kväll med dildos, chips, vibrerande ägg, vindruvor, lackahandskar, rödvin, kroppsstrumpor i fisknät, gapskratt och sexiga underkläder. En kväll som slutade med att mina vänner fick lämna mig- egentligen mot min protest- för att låta mig sova. Jag hade ett jobb att sköta i helgen igen. Och i morgon går jag på min tjugonde arbetsdag i rad utan ledighet.....
Det är därför det har blivit skinn på bloggen som jag nu ska försöka picka hål på.


"det är lätt att hålla käften oh svårre att säga som det är"

min älskade väns lilla loppa

Jag vet inte hur kärleken till ett eget barn känns, för jag har inget. Men Åsas dotter Malva är det närmaste jag har kommit. Och det fick jag definitivt känna på i natt. Jag tror mitt hjärta sprack.

Jag sov hos Åsa och Malva inatt tillsammans med Sandra. Jag, Åsa och Malva låg i sängen och Sandra på soffan. Malva är sjuk och har åkt på en ögoninflammation så hon var lite mosig under dagen och kvällen när det var dags att sova. Nån gång sent på natten/tidigt på morgonen vaknar jag av att Malva är lite ledsen. Mamma Åsa lugnar henne och hon somnar om. En stund senare vaknar jag igen av att Malva är lite ledsen men då ligger hon helt plötsligt alldeles brevid mig. Jag stryker henne över håret och lugnar henne så hon somnar om. Då flyttar hon sig närmare mig och lägger sitt huvud mot mitt bröst och håller om mitt ansikte med sin hand och somnar om. Hon är lite orolig hela tiden och vaknar ännu en gång. Då smeker jag henne över håret och då öppnar hon sina söta små ögon och säger till mig: Lelle.. kan inte du kittla mig på ryggen?

Mitt hjärta smälte och sen kittlade jag lillgumman över ryggen till och från ända tills det var dags för mig att kliva upp ( jag försov mig också dessutom ) och under hela den tiden var gumman så otroligt gosig och kramig och ville inte ligga för sig själv ens i en minut.

Jag kan förstå föräldrar som säger att kärleken till ens barn inte går att beskriva. För jag kunde nästan inte beskriva det här. Och det är bara min älskade väns lilla loppa vi talar om.



Malva - 3 år i April



"det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är"