att INTE glo likt en hormonstinn pojke

Den märkligaste syn uppenbarade sig framför mig i kassan idag. Lite halvförstrött tittade jag upp mot nästa kund och hälsade... tills min röst fastnade i halsen och ögonen fastnade på en enda punkt ( vilket inte var konstigt alls eftersom det upptog hela mitt synfält så jag hade inte val än att titta ) Framför mig stod en tant i närmare 70-års åldern. Hon hade på sig en guldfärgad sidenblus som blänkte och under denna skapelse stod det ut två bomber! Damen hade lökar som en annan nyopererad 25-åring! De stod rakt ut, var välsvarvade och hängde inte ett dugg vilket jag trodde var genrellt för alla över 50. Jag undrar, var tissarna fejk? Eller var hon en av de få lyckosamma kvinnor som gud belönade med en fyllig, vacker byst från tonår till död?

Ja, alltså ni skulle ha sett dom! ENORMA! På en 70-åring! Jag blev stum och kunde inte koncentrera mig, utan fick använda all min kraft till att INTE glo likt en hormonstinn pojke på henne.

"det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är"

examen för andra gången!

Idag tar jag examen för andra gången!
Och nu känner jag mig färdig med studier. Det har stundtals stått mig upp i halsen så mycket att jag velat kasta bort allt vad facklitteratur och deadlines heter. Men det har också stundtals givit mig nyfikenhet, glädje, kreativitet och massor med härliga vänner för livet. Studierna har fått mig att utvecklas som person, dels för att jag bytte omgivning i tre år och sen för att studielivet på högskola inte alls är i närheten av förskolan gymnasiet.
Så grattis mig själv, för 16 års hårt konstant pluggande! Ikväll är jag värd en fest för att fira att jag nu (tydligen) måste ge mig ut på den riktiga arbetsmarknaden för att se om dessa studier varit värt allt blod, svett, tårar, gläde, kärlek och framförallt riktigt studentfylla! ;)

"För jag har tagit examen, för jag har tagit examen, för jag har tagit exaaaameeeen! Fy fan vad jag är BRA!"


"det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är"

jag vann kraftkampen

När jag svängde av för att påbörja färden tillbaka mot stan igen så såg jag henne. Med brun munkjacka och vit tennisväska hängandes snett över ryggen. Med armarna vilt svängande utefter sidorna gick hon även hon mot stan ca 150 meter längre fram. Det var då jag bestämde mig. Utan att springa så ska jag gå ikapp denna hurtiga brud. jag borrade ögonen i tennisväskan som skumpade på där framme och satte fart. Med Antiloops "Trespasser" dånande i öronen och svetten från den uppsatta luggen rinnandes ner i ansiktet speedade jag på. Ibland försvann hon bakom en kurva och det kändes som hon slukats upp av jorden, men så skymtade jag henne igen. Och igen. Och igen. Och sakta med säkert närmade jag mig. Jag vägrade ge upp! Jag skulle förbi henne innan hon svängde av ( var hon nu skulle svänga av någonstans ) .. och vid övergångsstället efter Hofvallen skedde det. Jag pinnade förbi henne med all min kraft och PRECIS då. I den korsningen! så svängde hon ner och försvann från min sträcka. Men jag vann kraftkampen. Idag var det lika jobbigt som ett löp ena vägen. Banne mig.

"det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är"