Påsk!

Hej! Förlåt, vi håller på att påska oss i det helt fantastiska vädret, så vi har vistats ute så mycket det har gått!
 
Men nu har lugnet lagt sig. Stora familjetabberaset är till ända och jag kan sätta mig och andas ut och blogga lite innan jag somnar. ( Barnet gjorde morgon där strax efter 04 och hade inga intentioner på att slå ihop de kristallblå efter det )
 
Under påsken hittills så har vi klätt ut Travis till arabisk terro.. påskkärring, vi har målat ägg, tagit första stora familjefotografiet. Vi har solat nere på sjön, fått påskägg, ätit påskmat med hela familjen och käkat korvlunch på Ica Maxi. Jag har snodde ihop något nytt på påskbordet i form av laxsnittar med gräslöksost, jag och Sara har gömt oss för poliser. Jay har bränt sitt bleka, engelska skinn, Travis har njuuuuuuutit av att vara ute och jag tog mig min trötta mamma-krage och gick ut och tog en öl och slevade i mig en matsked löjrom tillsammans med hemvändare Sandra!
 
Det var en kort och konsis sammanfattning av påsken so far. Inget fjäll, men va fan, jag ser ju fjällen från mammas altan och vi solar under samma sol så det är som samma lika ;)
 
Ha en fortsatt glad påsk vänner, bekanta och främmade läsare!
 
 
 
 
Hela familjen samlade och tillsammans framför kameran för en gångs skull!
 
 
Löjliga familjen!
<3
 
 
 
 

Doggy style

Travis har varit och nosat på den klassiska doggy stylen ett tag, men har liksom fått släpande ben likt en löpande tik istället för att rakryggad och stolt ha luft under magen....

Tills idag! Efter att ha klätt ut honom till påskkärring i morse, spanat på andra barn i strålande sol nere på sjön i Vinterparken och halvt tvångsmatat honom pasta carbonara så tog han i med alla sina muskler och reste sig upp på alla fyra från magläge. Jag och pappan såg ut som två fågelholkar. Hur imponerade som helst men ville inte glädjetjuta för rädslan att skrämma barnet till att ramla.

Där satt vi alltså med två vidöppna gomsegel och stirrade på en vinglande Travis på alla fyra i soffan. Efter någon minut kunde vi trycka upp hakorna igen för då for han likt ett rasande korthus ner på mage igen.

Vi närmar oss krypning, det var väl vad jag ville komma fram till.