Familjeliv 2.1

Vi har blivit en 9-17 familj igen! Dock med viss modifikation på 9-17. Det är mer 05-17 här hos oss. MEN! Poängen är att pappan i huset kommer hem, äter middag, busar med sin son, byter nån liten illaluktande blöja och turas om med mamman om vem som ska ta nattningen, för att till slut avsluta dagen med lite gnabb om vi denna dag ska titta på svenskt eller engelsktalande program på TV. Det är underbart!
 
Jag kan tvätta på kvällarna igen, istället för att alltid göra det under helger, jag behöver inte laga middag till mig och mini utan till oss alla eller helt enkelt inte laga middag och låta mannen i huset göra det OCH framförallt. Jag behöver inte vara en del av gnabbet om TV, för jag kan GÅ UTANFÖR DÖRREN och göra något, bara jag om jag vill!
( Petitessen att Mr T har gått in i någon sorts sömntrots och vill för allt i världen inte sova en sekund utan minst 10 fingrar och 6 tår i mitt hår, den förbiser vi här. Speciellt eftersom det vankas festligheter för denna dam på lördag, och jag vet att jag förmodligen, vilken tid jag än kommer hem på under natten, kommer komma hem till en vaken och hemskt ledsen liten pojke som inte kan/vill sova utan moi. )
Men jag har hopp om förbättring. När T nu märker att pappa kommer hem varje dag och inte "överger" honom så kanske han kan börja lita på honom på samma sätt som han gör med mig, och slutligen kunna sova lika tryggt bredvid pappa som mamma.
 
Veckan bjuder på en vab-dag idag, en minimakeover för myself i morgon på Wellnesskliniken, sen jobb på onsdag, fest på lördag och vila, vila, vila med pizza på söndag.
 
Det här är ett familjeliv jag gillar!
 
 

Två för en

Det är konstigt det där hur man lämnar ett barn på dagis och istället får två tillbaka eller hur?
Gick ner och lämnade Mr T och kom hem nån timme senare med mina syskonungar. 

Om det gick bra? Såklart, föräldrarna till de två var ju inte där. Inte ett gnäll, grin, huvudskakning eller emotsägande. 

As a matter of fact det är ungefär såhär enligt skolboken som man ska passa andras barn. 

Först fikar man lite så man vinner deras kärlek.

Sen får den ena dammsuga


Medan den andra roar sig till fullo 


Sen borstar alla barn tänderna efter det söta fikat.

Sen bildar vi en orkester som får låta hur högt den vill.


Sen plockar det större barnet ihop alla grejer helt själv.


Och sen somnar den minsta när man vänder ryggen till.




Det sexiga språket

Har lämnat sonen på dagis. Ligger och rapporterar gårdagens jobb på telefonen samtidigt som jag plockar upp miljoner leksaker, viker miljarder olika små rentvättade plagg och plockar ur ren disk ur maskinen. I bakgrunden står en engelsk radiokanal på, på tv. Och det slår mig hårt i magen varje gång jag inte fått höra min favorit-engelska ( brittisk alltså ) på ett tag. Jag älskar den! Den är ju helt sjukt sexig ( om man inte kommer från Yorkshire eller Posh Essex ) 

Jag kan inte förstå hur någon annan engelska ens kan närma sig den snygga brittiska engelskan. Är inte alla på riktigt sjukt trött på den påbredda, skrikiga amerikanskan? Alla skriker ju och wailar när dom pratar! Sydafrikans engelska går bara inte att få sexig hur länge man än försöker. Australiensk engelska gör mig bara full av skratt. Varför, varför, varför måste de avsluta varje mening med att dra ut på ordet eller gå upp en tonart? Sjukt störande. 
Kanadensisk får godkänt, så också nya zeeländsk. 

Men åter till ämnet. Det var ju just Jays fantastiska röst som gjorde honom än mer intressant när vi träffades för första gången. Och jag kastas tillbaka till den gången i stugan i Norge varje gång jag numera hör någon ANNAN prata engelska. Jays röst får det inte att pirra i magen längre tyvärr, haha! 
Jag minns kvällen, natten och morgonen efter så väl. Jag vet att när jag körde Marias bil genom de bergsbeklädda landskapet, på väg hem till min egen stuga på morgonen så flinade jag för mig själv. Och hade fortfarande ett fånigt flin påklistrat när jag stannade för att hämta upp andra slagna hjältar som också ville hem, efter gårdagens festligheter. Pake, min, Maria och Karins roomie såg rätt igenom mig och skrattade högt åt mig och sa på sitt bredaste Skellefte-mål: Såå jävla coolt Lelle, haha, tänk om ni skulle få små rock-kids. Satan va söta och coola de skulle vara. 

Jag viftade bort det, såklart. Några ungar skulle inte jag ha. Och speciellt inte med en tatuerad heavy metal kille från England. 
Men hur kommer det sig att jag kommer ihåg just den där meningen då? Den liksom planterades i mitt undermedvetna och stannade där. Det är lite coolt faktiskt...

Och resten är historia så att säga.