Titta han snackar... sammanhängande!

Idag hände det. Idag slapp den första meningen ut mellan min sons perfekta läppar.
Den var på engelska och involverade en av hans favoritsaker för stunden, nämligen bussar.

OCH JAG VAR INTE DÄR FÖR ATT HÖRA DET!
 
När Jay och Travis varit på stan idag medan jag jobbade så tog det sedan bussen hem istället för att gå, till Travis stora förtjusning. När de sedan klev av bussen och när bussens dörrar stängdes så sa Travis: Bye bye bus!
 
Åter igen är jag mallig som en femåring som sparat allt sitt lördagsgodis till "sen".

V 25 nu och då

Hittade en bild från exakt den vecka och dag jag är i nu fast från när jag väntade Travis, och kom på att jag skulle rekonstruera den bilden till punkt och pricka för att verkligen visa vilken skillnad det är nu jämfört med min förra graviditet.
 
 
Bilden till vänster är jag den 19 april 2012 när jag var i V 25 med Travis.
Bilden till höger är idag, den 23 februari 2014 i V 25 med lillebror till T.
 
Tydliga skillnader är att jag överlag var smalare då om vi bortser från magen utan bara tänker på kroppen. Det kan man se på mina armar, händer och över ryggen. Och det har sin logiska förklaring. När jag blev gravid med Travis så vägde jag in på 66kg. Denna gång vägde jag in på 71kg men har sen dess både tappat och ökat i vikt.
Jag skulle säga att på den vänstra bilden så väger jag 64kg och på den högra väger jag 69kg.
 
Sen är ju magen den tydligaste skillnanden. Den är verkligen större denna gång och putar ut mer. Dock ser det fortfarande lika ut från sidan och det syns inte alls bakifrån att jag är gravid. Brösten känns som de stannat av lite nu, vilket känns skönt, medan de förra gången växte mer och mer och mer för varje vecka som gick och var tillslut helt sprickfärdiga.
 
Jag tycker fortfarande jag är ganska fint gravid men känner mig inte lika vacker som sist, utan mer klumpig och jag blir lättare anfådd, får mer ont i ryggen och har svårt att hitta sköna ställningar sittandes. Men alla graviditeter är olika och så även alla de små som gör oss mammor så tjocka och otympliga under 9 månader. Och tur är väl att alla är olika, det blir så mycket roligare då!
 

Bebistorsk

Vi hann med en dag på dagis, sen kom natten mot fredag och mitt lilla troll kräktes någon gång där runt 03 på natten så det blev fullt hus under en halvtimme med en ledsen och chockad liten kille och byte av sängkläder.
Jag hoppas han kan få bli helt frisk nu under helgen då jag de nästkommande två veckorna jobbar 13 av 14 dagar och vill hemskt gärna göra detta också.
Jag började jobbveckorna idag med ett pass i skidbacken där vädret visade sig från sin mest perfekta vintersida. Och dagen blev inte sämre heller när det plötsligt kom in en liten liten liten två-veckors kille och tog mitt hjärta med storm. Jag dog bebisdöden flera gånger om och kunde där och då klämt fram min egna lilla skatt i V 25 på sängen på kontoret i lifthuset.
Man glömmer SÅ FORT hur små de är när de är helt färska och deras små plötsliga rörelser för att de är ute i det fria, deras sökande, försök till att fästa blicken, deras små söta gråt och små putande munnar när de är hungriga och söker efter mat.
 
Japp jag är bebistorsk. Stolt sådan.
Våren var är du? Och Juni kan du inte vara runt hörnet?