Avslag...

En nyförlöst mammas avslags-utveckling. ( den rubriken hittar ni inte på många böcker inte! Patent på den! )

Vecka 1: Du snor med dig ett extra par nättrosor från BB då det är helt otänkbart att du någonsin kommer kunna bära dina sexiga små rosa trosor igen eftersom du numera vandrar omkring med vuxenblöjor dag som natt och det praktiskt taget forsar ut .... Grejs ur dig. Och blod. I mängder.

Vecka 2: Kan man tvätta nättrosorna? Äh spela roll om det är en blodfläck här eller en blodfläck där, Apotekets 5-mil långa bindor döljer ju dessa så smidigt så. Synd att de sticker upp ur byxan bara. Fast det gör ju nättrosan också...

Vecka 3: Åh vilken lyx! Handla bindor på affären igen! Nu ska vi se. Måste. Ha. Något. Med. Minst. 5+ droppar på. Maximal uppsugningsförmåga. Extra långa. Extra breda. Ååh det finns med vingar, för att hålla allt på plats i... Ja de fulaste, största trosorna jag kunde hitta i lådan.

Vecka 4: - äääälskling, vill du lukta?! Jag har nästan inget avslag alls längre och dessa super-trosskydden har en döljande doft inbyggt i dom så jag luktar rosor och hallontårta och sommarängar, allt kombinerat i ett! Det funkar till och med när jag råkar kissa på mig lite eftersom jag inte gjort mina knipövningar. Men kooom å lukta då så får du se själv vilken genialisk uppfinning detta är!!

Travis!! Vill du komma å titta på mammas nya intimskydd?.... Erhrmm.... Inte? ... Kai? Någon?

Är det konstigt att jag har tvättat båda paren nättrosor och att dom även ligger bland mina vanliga trosor i lådan nu?

Jag behöver eventuellt ta mig mitt första glas vin och återgå till livet utanför.

 

Rise and shine boys!

Vaknar av att Travis står vid Kais säng och säger med tillgjord bebisröst: - Nämen heeeeej gubben! 

Då kändes det ok att kliva upp.

Travis har börjat drömma mardrömmar och han går i sömnen. Igår gjorde han båda delarna. På kvällen hörde vi hur han klev upp ur sängen och gick ut ur rummet sitt. Sen blev det tyst. Jag gick för att kolla vart han var och hittade honom i vårt sovrum, ståendes vid fotändan av sängen med nallen sin i nyporna och bara stirrade rakt fram. Jag sa inget utan lyfte bara upp honom och gick in till hans säng igen. Han sa inget heller om somnade om efter nån minut.

Senare på natten vaknar jag av att Travis rusar ut ur rummet sitt och tokgråter. Han börjar prata om något som han uppenbarligen drömt om som varit hemskt men jag förstår inte vad han menar. Han pratade även om detta ting i morse också. Stackarn.

Nu har även Kai vaknat och gapar som en fågelunge efter mat ( sovit 23-06 ) och så också pappan under låga protester. ( ja vaknat till liv alltså, inte gapar efter bröstmjölk )

Så detta sammanfattar alltså ett inlägg om hur, var och när mina familjemedlemmar vaknar. Spännande.

 

 
Bild på inte så trött mamma men väldigt trött bebis. 

 

Barnen VS mamman 1-0

Efter att Travis hällt ut båda besticklådorna på köksgolvet, kletat yoghurt på hela bordet, stolen och sig själv under tiden jag bytte blöja på lillebror samt vänt uppochner på förpackningen med honugsringar samtidigt som Kai förvandlats till världens hungrigaste unge som bara vill äta, snutta, äta och snutta lite till, så rann det över hos mig, denna första dag som ensam tvåbarnsmamma. Jay började nämligen jobba idag igen. Och nu väntar 5 veckors "sommarlov" för mig, Travis och Kai.
 
Och som vanligt när det går åt pipan med saker och ting måste jag ringa och avreagera mig till mamma, Och så kommer hon som en räddade mormor i nöden och hjälper mig. Även fast det bara är att hålla i Kai en kvart så jag får städa upp i köket, eller underhålla Travis med någon lek. Då blir allt lättare.
Kanske mammas hem i Ringsta får bli vårt "dagis" i sommar. Åka i skytteltrafik mellan Krondikes och farmen för att rasta min tvååring och få andas när stressnivån närmar sig kokpunkten.
För det kommer den att göra, det känner jag redan nu. Detta med två barn är inte det lättaste vill jag lova. Och då har jag knappt antagit utmaningen än.
 
Ja det kommer att bli en prövning i sommar, och jag antar att mellan mina stresstoppar och dalar så kommer väl jag, Travis och Kai också skapa oss någon slags rutin som kommer funka någorlunda. Travis är ju redan nu helt på det klara att Kai "måste äta" så fort han är ledsen. Men då är han också helt på det klara med att när Kai äter, så är det fritt fram att göra precis vad man vill eftersom mamman varken ser eller kan göra något åt det på en gång...
 
Här och nu uppgraderar jag mig till mamma 2.0.