Som ett kontrast

Som ett kontrast till de där långtråkiga söndagsmornarna i kassan på Hemköp så finns det även moments där det är precis tvärt om. Det är efter semestrarna är slut, en fredag, löning och folk har slutat jobba och ska handla innan de ska hem.... DÅ är det fullt upp i dryga två timmarna och trots att man har kund efter kund, man drar deras varor, slår vikt-PLU nummer utan att tänka, man tar betalt lyssnar till kunders önskemål och frågor så hinner jag ändå se och fundera på vad som egentligen pågår runt omkring mig i denna stund...

En kort, kutryggig dam pantar burkar, letar efter flera i sopkorgen brevid och provar att panta den också men gör istället så att pantmaskinen hänger upp sig och felmeddelandepipet börjar höras. Ett ljud som är ganska svårt att höra från butiken men som jag skulle höra från godishyllan... damen börjar gå mot kassan för att påkalla personal. På väg till mig passerar hon rulltrappan ner till Åhlens där fyra smågrabbar tävlar vem som kan springa uppför den nedåtgående rulltrappan snabbast. De skrattar och det dunkar i rulltrappans annars så lugna mekaniska läte. Till höger om damen står en kvinna och pratar i mobiltelefon samtidigt som hon vaggar ett barn i en vagn. Hon är troligen mormor eller farmor till barnet som sover djupt i sittvagnen. Människor går ut och in genom entredörrarna med påsar med dagens shopping, resturangens gäster klirrar med bestick och glas. Radion spelar Lady Gagas Alejandro för trettonde gången den här timmen. Två gamla bekanta har träffats lite längre ner i kön och blir högljudda och lite tramsiga för att vara så pass gamla som dom är. Gamla bekanta har alltid en förmåga att träffas i kassakön på jobbet. Det kommer resultera i att de inte kommer hälsa på mig när det är deras tur, de kommer betala och sen kommer de stå PRECIS i vägen så att de andra kunderna som bara vill handla och gå inte tar sig fram riktigt utan får tränga sig emellan. Vagnar antingen skräller när kuner knuffar in dem i varandra eller gnisslar när de ska ta ut en. Brödskåpets dörrar slår igen från människor som är ute efter färskt bröd och blompåsar prasslar papprigt  likt åska när äldre damer med sina tysta, tysta rollatorer ska packa ner en stackars plastblomma i den där gigantiska blompåsen. Ett spädbarn grinar högt i vagnen nere vid frysdisken och en femåring gräver friskt med skeden i lösviktsgodiset. Mynt klirrar, folk önskar trevlig helg och det piper när vi i personalen ska gå in på kontoret, gnisslar speciellt när vi ska gå genom dörren till omklädningsrummet eller rasslar när vi stänger igen kassalådorna efter avslutad kund..

Allt det här händer också i en och samma stund när jag står och jobbar, och jag är medveten om allt det på en och samma gång också. Och det är ganska faschinerande det också!


"du kan inte vinna jämt, nån gång måste du förlora igen"