Vårt knäppa barn

Jag och Jay har avlat fram ett mycket knäppt barn. Efter dessa dagar med mystiskt kräkande och andra skumma åkommor så började jag fundera på alla möjliga sjukdomar som hade drabbat vår son. Där ibland diabetes. 
Mamma kom till undsättning med ett blodsockertest som vi skulle ta på Travis. Vi hade alla förberett oss på krokodiltårar och att T skulle hata sin mormor för resten av sitt liv för att hon gjorde detta hemska mot honom. 
Sen stack hon honom i fingret.... Och Travis rörde inte en min. Dessvärre så kom det inte tillräckligt med blod så hon var tvungen att sticka igen. Just som faran var över liksom. Mamma stack igen, med samma resultat, fast med tillräckligt med blod, och vi kunde snabbt konstatera att Travis blodsocker var normalt. 
Travis var dock inte färdig med detta utan sträckte snällt fram fingret och ville att mormor skulle göra igen. Som att det vore en lek! Knäppa barn! Detta upprepades två gånger till när han såg nålen hos mormor...

Ikväll, dag 5 av magsjukan ( eller vad det är ) så har Jay gått in i Travis rum ett par gånger efter att vi hört gnyende ljud. När Jay kommit in har Travis endast drömt. Drömt att han kräks. Med tillhörande ljud och hulkande munrörelser. Ja vad ska man säga. Knäppa älskade barn. 

-7 kilo och magsjuka round two,

Mellandagarna.. en tid att umgås och vila ut. Jag ligger på soffan i ett nästan upphöjt tillstånd jag tillförskaffat mig genom djupa in och ut-andningar av total avslappning. Jay och Travis sitter vid köksbordet och går igenom alfabetet på engelska med kylskåpsmagneterna. Han är smart vår son..
 
Oj, sa jag verkligen det där? Det jag egentligen menar är att jag ligger på soffan och andas in ångor från spyhinken bredvid mig samtidigt som min kropp vrider sig i smärtor från en blandning av illamående och halsbrännan från hell. Fast jo, Travis och Jay sitter vid köksbordet. Men pappan använder mer bokstäverna som en underhållningspryl för att lura i sonen någon som helst föda ( vilket inte har intagats av denne man i någon större mängd sen annandagen ) och sedan hoppas att han träffar golvet när han ska spy nästa gång istället för exempelvis väggen i sitt sovrum, som han gjorde igår, strax innan vi åkte till akuten.
 
Så där har ni det. Magsjukan har åter intagit min och sonens arma kroppar. Och jag vet inte hur jag ska orka.
Jag menar, vad är oddsen på att drabbas av magsjuka två gånger inom loppet av 4 veckor?
 
Trots detta så växer ändå knyttet i magen, eller.. magen växer iallafall. Detta betyder inte att jag går upp i vikt.
När jag vid inskrivning i v 10 med Travis vägde mig så stannade vågen på 64kg. Efter det mådde jag illa i tre månader och gick ner 2 kilo. Dessa två kilo gick jag senare upp och stannade på 64kg tills Travis föddes i V 37+1.
Denna gång vid inskrivning i V 11 så vägde jag in på något tyngre 71kg. Sen fick jag vinterkräksjukan och vikten sjönk till 68kg. Idag  ( i V 17 ) så vägde jag in på 64,4kg. Det är alltså 7 kilo i tappad vikt. Det hade känts jättebra om jag inte bar på ett liv, men eventuellt inte så bra nu när jag faktiskt gör det. Och ännu en magsjuka bidrar inte till någon viktuppgång direkt. Min barnmorska kommer bli bekymrad när vi ses nästa gång. Hon som sa åt mig att äta mycket över jul tills vi sågs nästa gång....
 
Nu åter till profylaxandningarna .... i skurhinken...
 
 
Mage i V 17
Blöjpåse
Lila Foppa 

Classy hall 

Det lilla bubblandet

Snart är vi och nosar på halvtidssnöret. Spatserar omkring i V 17 just nu och mår bättre och bättre för varje vecka.
 
Jag ser tydliga likheter med när jag var gravid med Travis när jag nu är mitt uppe i denna andra graviditet.
Med T mådde illa dagligen fram till bang on v 12. Sen vände det. Med det här lilla grynet så har illamåendet lagt sig runt v 15. Ett tag kände jag att den här gången så har jag mått mycket mer illa än förra gången, men om jag riktigt tänker tillbaka på resorna till och från jobbet i England, hur jag inte åt något alls på dagtid förutom en 80g påse med ostchips de första 12 veckorna och hur jag var tvungen och sätta mig och andas djupt på gamla ruiner i Rom när jag och J var där för att fira nyår, så är det nog rätt lika ändå. Lika illa alltså. Och det är mer som stämmer. Förra gången så startade jag graviditeten med att gå ner 2 kilo. Denna gång har jag rivstartat med att gå ner 3 kilo.
Förra gången hade jag ingen aptit de första tre månaderna. Samma visa denna gång. Jag är glad om jag äter en gång per dag nu. Det finns liksom inget sug.
Brösten är lika ömma och STORA, och jag måste ständigt gå på toaletten.
 
Fortsätter det som det gjorde med Travis så vet jag att jag snart kommer gå in i en helt fantastisk period där jag inte kommer må dåligt alls, där jag kommer känna mig vacker och utvilad och med mindre hormonutbrott. ( Jay gillar inte dessa för tillfället )
 
På tal om aptit och bristen på den. Igår vvar jag ute på middag med mina bästa vänner. Jag verkade tillfälligt fått hungern tillbaka för det blev en tre-rätters på mig. En fantastisk löjromstoast ( Fick jag ha tre måltider att äta för resten av mitt liv skulle löjrom vara en av dem, behöver inte ens ha toast till. Duger gott med... ja en matsked att skopa upp löjromen med ), fortsatte med en black & white och avslutade med en friterad vårrulle fylld med philadelphiaost. Till det en alkoholfri Mariestad. Vilken njutning!
Efter en mysig kväll med de vackra tjejerna och mycket skratt kom jag hem till en son som spytt ner hela sin säng samt golvet i hallen under kvällen. Vi har nog haft tur i oturen tror jag för idag har han mått bra igen. Vad är det som kan göra att man bara kräks ett par gånger sådär? Någon som vet eller har något förslag?
 
JO! Igår kväll när vi satt ute på resturangen och åt och njöt och skrattade och pratade och stämingen och människorna och ljudnivån ökade allteftersom kvällen gick så ... jo... visst var det nog ett litet bubblande där inne från en viss bebis. Det är svårt sånt där. Att veta att de första bubblande, pirrande sakerna där inne verkligen är från bebisen eller om det bara är ens mage. Men jag tyckte mig känna igen från förra gången. Och det sägs att man känner tidigare andra gången har jag för mig. 

Mycket trevlig kväll på alla sätt och vis alltså. 

Uppdatering : Travis har nu vaknat igen och spytt ner sig och sängen två gånger... 

Over and out