Lellelii

Jag är en person som sällan blir stressad. Inte när det kommer till något faktiskt. Rädd kan jag vara, otålig och ha kort tålamod, men det gör mig inte stressad.

Jag har jobbat i miljöer där man lätt kan bli stresspåverkat, men jag har lärt mig av det och vet att allting funkar hundra gånger bättre och fortare om man bara tar ett djupt andetag, fokuserar och tar det lugnt.

Så det gör jag, i alla situationer... utom en.

 

Jag är sjukligt stressad över min yrkeskarriär.

Jag har två friska fina barn, jag bär en ring på mitt vänstra finger, jag har ett hem, jag är lycklig. Men jag har inget jobb. I september ska Kai skolas in på storebror Travis förskola. Då ska jag enligt livets punktliga schema, återgå till ett arbete och kombinera mammarollen med en yrkesroll. Som alltså inte existerar.

Faktum är att jag ALDRIG har haft ett fast jobb i hela mitt liv och då har jag ändå jobbat på heltidstimmar på flera jobb sen jag var 17 år gammal.

 

Jag är stressad för att jag är 30 år och det känns som jag redan nu är "för gammal" för vad arbetsmarknaden är ute efter. Men mest är jag stressad över att jag inte vet vad det är jag vill göra, vad det är jag vill bli!

Jag trodde jag visste för 8 år sedan när jag tog min examen från Gävle högskola, men nej det var inte rätt.

 

Jag har en kurs jag skulle vela gå, Eventproducent. Men den känns långt borta då den ligger i Åre och inte är en distanskurs. Jag vet inte hur jag skulle lyckas pussla ihop lämning/hämtning på dagis med att pendla till Åre varje dag, speciellt inte med Jays arbetstider.

Så jag står liksom och stampar på samma plats. Vad ska jag göra med mitt yrkesverksamma liv? Vad vill jag göra?

Som det känns nu vill jag jobba ute på fältet. Låter kanske luddigt. Men jag skulle vela arbeta med projekt, event, mässor. Planera, sälja in, marknadsföra, jobba med annonsering, sponsring.

Eller så skulle jag vela jobba som varumärkessäljare.

Allt det här är ju också luddigt. Det finns liksom ingen titel på det. Och det är det som gör det så svårt. I vilken ände börjar man då?

 

Varför kom det här inlägget då helt plötsligt?

Jo en vän berättade att hon fått jobb idag. Och jag är inte förvånad. Så kompetent och duktig som hon är så var det liksom inga konstigheter där inte. Jag är superglad för hennes skull. Perfekt!

Och det är då den kommer, bakom glädjen för min vän, så rusar stressen runt runt i kroppen på mig.

( Måste jag poängtera att jag inte är missunsam för min vän? Oh well, nu har jag tydliggjort det också )

 

Jag vill ju jobba, men med vad, vad, vad?! Jag har ju inte hela livet på mig att bestämma mig, och hur ska jag hitta den rätta vägen?