Dagen efter igår

Hur känns det idag då?
Fick lite lätt panik inatt efter publiceringen. Vad fan gjorde jag? Lämnade ut mig totalt för alla att skåda. Titta här på ynkligen som till synes bara ser allt negativt istället för positivt liksom....
 
Men gjort är gjort liksom, jag ska inte skämmas. Jag är bara mänsklig men som till skillnad från resten av social media, erkände att livet inte är solnedgångar, vin, god mat och lycka jämt...
 
Gårdagen blev ett slags klimax så dagen var liksom uppgjord för att inte vara lika kass. Och det var den inte. Visst vi bråkade för att hinna till dagis i tid, halkan ut till bilen svor jag över ( hur lätt är det att traska på glashalt underlag bärandes på en 10kg+ klump och hålla en 2,5-åring i andra handen som vill åka skridskor? ) Men lämningen gick galant som vanligt nu för tiden och jag och Kai åkte till Åsa för lite häng med lilla Modin. Åsa, min Åsa. Hon förstår allt hon. Aldrig dömade, säger alltid rätt saker. Förstår vissa saker på ett helt annat sätt.
Klockan blev snabbt 14 och Travis skulle hämtas. Svängde in på dagis och där står mammas bil på parkeringen och i den sitter Travis redan, påklädd och hämtad liksom. Inga problem alls när mormor dyker upp. Den bästa personen Travis vet. Vi fick en eftermiddag med mormor som var i stan ändå idag på ärenden, och det tackar vi för. Barnen är ju på en helt annan ljudnivå när hon är i närheten. Lugnt och fint och stillsamt och mindre gnäll. Jag vet inte vad för magi hon går runt på, men jag är glad att hon finns nära oss och är så delaktig i våra liv och i sina barnbarn som hon är. Hon sa också några väl valda ord som fick mig att slappna av lite. Jag har ju lite försprång kan man säga ;)
 
Det är det här med jobbet dock som jag ändå liksom inte ser något ljus i tunneln än. Som ni påpekat, det är jobbigt för jaget när man alltid möts med nekanden. Varför? Är jag sämre än någon annan? Det måste jag ju vara eftersom jag aldrig blir "vald". Vad är det för fel på mig då? Mitt annars så goda självförtroende får ta smäll på smäll och sådan kamp känns ganska svår att boxa sig tillbaka in i.
 
Min fina sambo har också gjort sitt. Vet vad han ska säga, och säger det med övertygelse. Vi har kämpat mycket i vårat förhållande, inte med kärleken men med annars men det är fortfarande vi, starka går vi tillsammans, och som han också säger. Det kan ju inte gå sämre babs, really.. can it?
 
Nä det kanske inte kan det. Och det är ju bra. The only way is up liksom.
 
 
 
 
Alla föräldrar har gjort den under denna Happy Meal period. Så också jag.
Klart ungarna ska förevigas med TMNT-brillor på!
 
 
 
1 Åsa:

skriven

Dom orden värmde mitt hjärta! Älskar dig min fina vän och tycker ni gör det kanon bra! Sen tror jag att det bästa jobbet för dig finns där ute och väntar på dig. Du måste bara hitta de först ;) Allt har sin tid.

Kommentera här: