En kärleksförklaring en fredagsnatt

Jag kan inte med ord beskriva kärleken jag känner för Travis. Han må va jobbig 418 gånger varje dag och testar mitt tålamod dubbelt så många gånger men han är vår alldeles underbara, lilla speciella kille. Finns liksom ingen som han. 

Ikväll när jag borstade tänderna så ser jag att luckan till tvättmaskinen är lite öppen och att han har varit där och stoppat i smutstvätt. Den åsynen gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Han älskar tvättmaskiner min lilla engelsman. Faktum är att han älskar allt som har med hushållssysslor att göra. Att plocka i och ur diskmaskinen ( och sätta igång den förstås ), att dammsuga, tvätta, hänga tvätt och duka bordet. Men speciellt tvättmaskinen. När han stoppat den full med kläder så ropar han på mig och säger åt mig att fylla på med washing powder, sen ska han trycka igång den och när den börjar snurra så drar han antingen fram sin pall och sätter den framför maskinen, slår sig ner och tittar på hur den snurrar. Round and round säger han, lika fascinerad varje gång. Eller så sätter han sig på toaletten och gör detsamma. 
När maskinen sen är färdig så ska vi hänga tvätt och då ger han mig plagg efter plagg och för varje plagg han tar så berättar han för mig vela plagget tillhör. Han har aldrig fel. Aldrig. 

Och hur han pratar och berättar om allt, jämt och hela tiden. 
Igår så berättade han att han var allergisk. ( alltså hur vet han ens att det är ett ord?! ) jag frågade mot vadå? Och fick till svar: Salt. Haha!
På väg hem från dagis i veckan så åkte det förbi en sopbil: - Den luktar äckligt mamma. 
- Ja det är sopor i den bilen.
- Du luktar också äckligt mamma.
- Jaså?! Jaha... Tack då. 
- Nä töllåt. ( förlåt ) mamma glad igen? 

Hans hjärta. Så stort och fyllt av kärlek men som denna utbrytningsperiod från bebislivet gör att minsta lilla blir en fight. Den som blir Travis nära vän när han växer upp kommer få den bästa av vänner. Han väljer de han tycker om med omsorg. Och de han gillar, älskar han och blir väldigt tillgiven till. Han är ingen som slåss eller bråkar med andra barn utan vill helst sitta och leka med sitt, själv. Men han blir väldigt upprörd om någon annan tar ifrån honom det han leker med. 

Min lilla men ack så stora, begåvade pojke. Du överraskar mig varje dag med vad du kan och vet, och mellan allt dagligt tjat och ilskna tårar så skulle jag sakna dig om vi var ifrån varandra enbart några timmar. 

Som nu när du ligger och sover i din säng, i ditt rum, här bredvid mitt, så längtar jag lite till du vaknar och vill komma och sova hos oss. På din kudde som du har mellan min och din pappas. Krypa ner där, lägga dina små kalla fötter på min rygg och pilla med dina små fingrar i mitt hår tills du somnar igen. Det är din mysgrej. Att pilla med håret, det började du med redan när du var 6 månader. Och även det liksom definierar dig och allt du är för mig, för oss, i din familj. 

Vad bra att du blev den du är och att vi fick bli dina föräldrar. Världens bästa Travis. 






1 mami:

skriven

Ja han är väldigt speciell han ...
Bra att han vart som han vart o att ni vart hans mamma o pappa....
Underbara unge....

Kommentera här: