Lellelii

Jag har haft huvudvärk hela eftermiddagen. Velat stoppa huvudet under kudden i soffan och vila bort den. Nu går ju inte det. Det är ju fortfarande två kids in the house som måste få sitt i form av torra blöjor, mätta magar, lek och vila. Så det var mitt i stekoset från falukorven ( ja det blev det idag. Huvudvärkshjärnor hos mödrar orkar inte heller med linsgrytor med naanbröd ), när skallen dunkade som mest och Mr T ryckte mig hungergnälligt i byxbenet som jag dagdrömde mig bort.. 

... Till att nån gång få en kväll, utan barn, med J, men att vi bara är hemma. Tänk att en hel kväll få ha ett välstädat hem, äta en middag utan att den minsta också vill ha mat och den äldre slår med gaffeln i bordet, att sen få kasta sig ner som en strandad blåval i soffan med en massa mysgott att äta, hämta täcket från sängen som man gjorde när man var mindre, gosa in sig i det och glo på 412 avsnitt av någon serie. Och sen få gå och lägga sig och sova, bredvid Jay för en gångs skull och inte med ett par mini-fötter i nacken. 

En sån kväll slår ganska mycket faktiskt. Att få vara hemma. Fast själv.