Lellelii

Idag läste jag en krönika som avhandlade, eller ska jag säga avhyvlade, föräldrar som matar sina barn med makaroner. Och ketchup. Kontentan var att man är en dålig förälder om man gör detta och gör så att sina barn får inlärningssvårigheter, risk för övervikt osv. Krönikören hade själv barn och likt förmodligen resten av oss så har även hon närt sin unge denna dynga till föda, men att det nu var ett slut på det. Det och att vi år 2014 har gått från endast lördagsgodis till att först mjukstarta helgen med fredagsmys och alla dess tillbehör. Det tar liksom aldrig slut. Snacka om att föräldrar blir stressade nervvrak. De hinner ju inte med hälften av allt som måste göras för att inte ungen ska gå under. 

Såhär ser det ut:

1. Låt ditt barn sova i egen säng på en gång ( kanske till och med i eget rum! ) annars kommer du aldrig få sova själv igen. 

SVAR: Travis sover i egen säng, i eget rum, men vaknar på natten och vill sova hos oss. Då får han det, och han sover då resten av natten. Det är en TRYGGHET. Han är inte 15, han är 2. Mörkret, drömmar, världen överlag kan vara skrämmande. Varför ska jag INTE ge honom den trygghet han behöver i den form han behöver den genom? 

2. Amma ditt barn - or it will die!

SVAR: Om du vill amma, gör det. Om du inte vill, gör det inte. Ibland går det inte och då är du inte en sämre mamma för det. Min klump ammades under (lite) tvång från samhället i dryga månaden. Sen slutade jag. Han väger 8 kilo idag vid 4 månaders ålder och mår toppen. 

3. Servera inte ditt barn pasta.. Eller ketchup, eller ris, eller bröd, eller glass, eller godis, eller mjölk. De kommer med högsta sannolikhet att bli diabetiker. Typ. 

SVAR: Om mitt barn vid vissa faser i livet endast äter snabbmackisar, falukorv och mjölstinna pannkakor, alltihop indränkt i ketchup, vad ska jag då göra? Låta ungen svälta? Tvinga upp munnen och köra ner en sked quinoa i halsen på honom och skrika: tugga!, likt någon mathitler? 

Jag åt korv och makaroner när jag var liten, med ketchup, som då bara var Felix tomatketchup, inte med mindre socker eller med stevia. Tror knappt quinoa fanns i ordboken då, än mindre i vårt skafferi. Jag äter det än idag ibland. Skottar i mig faktiskt. Och jag har inte haft några inlärningssvårigheter eller ligger i riskzon för att få diabetes. 

Vad jag menar med allt detta är att jag tycker inte man ska bry sig så mycket om vad andra säger. Jag menar vem är hon? Krönikören på Aftonbladet att säga att alla som lagar snabbmakaroner och falukorv är dåliga föräldrar och att de skadar sitt barn? Hon späder bara på de oerhörda krav och den press småbarnsföräldrar redan lider av. 

Receptet på lyckliga barn måste väl ändå vara kärlek i grund och botten? Kärlek och en miljö där våld inte förekommer. Ett hem där barnet kan känna sig tryggt, bli älskat och få utvecklas likt ett barn och inte som en vuxen med en strävan  efter sjuka kroppsideal? 

Så jobbar jag nu med barn nummer 2. Jag besparar mig alla andras pekpinnar och fokuserar på att ge mina barn vad de behöver, vilket blir ganska mycket korv och makaroner just nu eftersom trotsåldern inte ger utrymme för helstekt laxsida med bulgur.