Lellelii

Det är konstigt hur man i efterhand kommer på att det var något som var lite udda. Visst, jag tyckte det var lite konstigt att han gick ut och rökte typ var tionde minut och att han vid ett tillfälle under kvällen när jag reste mig från soffan typ skrek ut: Where are you going?!

Men trots det så anade jag ingenting. Att han hyperventilerade och inte kunde sitta still var inget som jag såg då. Men som nu i efterhand är helt glasklart. Det var väldigt modigt gjort, det min Jay gjorde i fredags, på hans födelsedag....

 

Dagen hade fortlöpt som en typisk födelsedag för vuxna gör. Jay fick present på morgonen som Travis öppnade. Senare på dagen åkte vi och köpte tårta och bullar som åts tillsammans med mamma som kom på besök. På kvällen så ville inte Travis sova så det blev sen läggning för honom, och till råga på det så vaknade Kai upp och var ledsen flera gånger. Jag blev lite less, kändes som jag ville gå och lägga mig tidigt för att ladda för 30-års festen vi skulle på dagen efter. Men mamma var ju fortfarande kvar vid 21 plus att jag skulle ringa till min syster för att gå igenom lite inför hennes barnvaktsuppgift. När jag sitter där i soffan och pratar med henne i telefon så säger plötsligt Jay att jag måste lägga på luren. NU måste jag lägga på den, exakt nu.

Så säger åt syrran att jag får ringa upp henne sen och lägger fövånat på. Då vänder sig Jay till mig och säger: - Det är några här som vill sjunga en sång för dig.

Jag förstår ingenting. Jay sätter på youtube på teven och jag tror då att ett inspelat klipp kommer att spelas upp där mina vänner sjunger en sång för mig. Detta sker inte. Istället sätter han på John Mayers live version av "Free Falling". Det är vår låt. Har varit ända sen en seg dag i en bungalow i Thailand efter full moon party. Jag kopplar ändå inte "det är några här som vill sjunga för dig"-biten, tills plötsligt balkongdörren öppnas och in kommer Sandra ( hemkommen från Stockholm ) och Jay höjer volymen till decibel som jag är helt säker på att barnen kommer att vakna av ( Nu när dom äääääntligen hade somnat ) och dessutom så börjar Sandra sjunga första versen ännu högre än vad ljudet på teven spelas. Jag får lite lätt panik och ber mamma som står i bakgrunden och filmar att hon ska kolla barnen typ, men ingen gör nått. Så kommer Maria in genom balkondörren och stämmer in i Sandras sång, sen Carina, och Fia, och Anna och Madde och Åsa. Och alla stämmer in och sjunger för mig och jag undrar vad tusan är det som pågår.

 

Låten tar slut, det blir tyst. Mina vänner står stilla framför mig. Jay sätter sig bredvid mig och stoppar handen i fickan. I det ögonblicket. Handen i fickan-ögonblicket som jag förstår vad som kommer hända, och i samma stund han tar upp handen ur fickan och öppnar asken så gömmer jag ansiktet i händerna och börjar stortjuta. Jay håller om mig och frågar: So babs... will you marry me?

Jag kan inte titta utan har fortfarande ansiktet begravt i händerna och tårarna sprutar. Efter vad som känns som en evighet så förmår jag mig att på något vis nicka och viska: Yes, i örat på Jay som nu håller om mig.

Han hör inte riktigt så han frågar med ett leende på läpparna: Is that a yes? Och jag nickar ännu en gång.

 

Då jublar vännerna och jag tittar fram och ser ringen för första gången. Den vackraste ring jag någonsin sett. Den är precis i min smak. Exakt på pricken. Han har träffat helt rätt i utseende. En slät guldring med 12 små diamanter.

Jay tar tag i min hand och trär på ringen. Som passar! Han har inte en aning om vad jag har för ringstorlek men den sitter perfekt! ( Nu i efterhand har jag fått veta att när han valde ut ringarna hade han tittat på den och sagt att: Den där kommer passa på Linneas finger, det vet jag )

Sen tar han på sig sin egna ring som är en lite tjockare variant helt i guld. Då blir det ännu mer jubel och champagneflaskorna och glas kommer fram.

Jag skakar och är alldeles varm i hela kroppen. Jag skakar så mycket att jag knappt kan hålla i glaset utan att det skvimpar ur.

 

Här någonstans så vaknar Kai upp bara för en kort stund och mamma åker hem med en film som inte visar någonting då det var för mörkt i rummet ( Men vi ska försöka ljusa upp den med hjälp av duktiga Josef och Camilla ) och kvar sitter jag, helt plötsligt nyförlovad, med mina vänner och fästman omkring mig och dricker champagne.

Resten av kvällen är ett litet glädjerus och jag har svårt att fatta vad som precis hänt.

 

Nu har det gått två dygn. Fortfarande lite svårt att fatta att jag nu är ett steg från att gifta mig. Men ringen är fortfarande lika gudomligt vacker och gör sig väldigt bra på mitt vänstra ringfinger. Så från om med nu kommer den 14 november fortfarande vara Jays födelsedag men också VÅR dag. Min och min fästmans.

 

Ingraverat i ringarna står det Bab1 ( i min ) och bab2 ( i jays ) 

En intern grej oss två emellan som hängt med sen vi träffades nästan.