Checkat ut från sjukan
Idag fick vi åka hem jag och Kai, Hem till pappa Jay och storebror Travis, Som jag har längtat.
Doktorn sa igår morse att vi nog skulle få åka hem, men på eftermiddagsronden så fick vi beskedet att vi var tvunga att stanna kvar. Självklart är det för Kais bästa men jag tycker det är så otroligt tråkigt att ligga inne på sjukhus.
Sen i fredags har jag varit utanför mitt rum i max 15 minuter. Ute i friska luften har jag varit i 5 minuter när jag sprang och flyttade bilen för att slippa parkeringsböter. Utöver det så har jag växlat mellan att sitta i fåtöljen på rummet, i sängen på rummet, eller på toaletten.
Dagarna har spenderats med amningsvikter, väga kissblöjor och amma, amma, amma. Brösten trillar av snart tror jag.
Men sakta, sakta så har Kai blivit bättre. Hans syresättning har blivit mer stabil för varje dag, han har ätit mer och varit piggare, så inatt, den sista natten så sov vi tillsammans utan vare sig syrgasgrimma, sond, eller syresättningskännare på foten.
Och när läkaren kom på ronden i morse så sa dom att jag fick bestämma själva hur jag ville göra. Stanna eller åka hem.
15 minuter senare var jag packad och klar att checka ut från mitt oönskade hotellrum.
Men det har varit bra också, där uppe på barnavdelningen. Sköterskorna har varit snälla och stöttande och hjälpt mig med vad helst jag velat haft hjälp med. Jag är glad att jag fick ta beslutet själv att inte pumpa ur brösten utan fortsätta amma på eget bevåg och komplettera med flaska.
Det enda jag blev lite besviken över var en sköterska som sa till mig att jag ammade för länge när jag ammande och att det inte fanns någon tid för detta.
Jaha? Jag trodde amning skulle vara något man absolut inte behövde sätta någon tidsgräns för. Att amning ska vara avslappnande, mysigt och helt på barnets egna behov. Efter hon sagt det så låste sig allt. Kai åt bara typ 10ml av mig och jag kände att allt bara gick åt skogen. Hur kan man säga så?
Men överlag så var det härlig personal där. Stort tack till Jessica för hennes pepp, till Stina för att jag fick gråta lite hos dig, till Ruth för att du smugglade in lite käk till mig, och till Maritha, Malin, Maja och Jenny för alla flaskor ni har gjort i ordning och sedan diskat åt mig. Jag hoppas vi inte ses igen ;)
