Lellelii

Vad är grejen med barn!?!?!!!!

Den frågan ställer jag mig då och då när jag varit ner i helvetet och vänt ett par gånger under en och samma dag.

 

Idag till exempel så började dagen strålande. Båda barnen vaknade och var glada, förmiddagen fortlöpte utan större världskrig. Vi åkte iväg till polisen för att ordna pass till Kai inför Englandsresan om 3 veckor. Kai valde ytterst lägligt att lägga något stort i blöjan precis när det var dags att ta bilder, men lyckades hålla god min på fotografiet. Efter detta så somnade han i sin egen skit så att säga i bilen så jag och Travis skulle åka och köpa lunch, då upptäcktes en punktering. Så där satt vi, strandsatta. Jag har nämligen aldrig bytt däck förut och om jag känner mig själv rätt så är jag alldeles för svag i nyporna. Men trots en hungrig 2-åring, en spädis med bajs mest överallt och en punktering så stressade jag inte upp mig alls. Jag ringde Tobbe som skulle komma efter han slutat jobba, sen satte jag oss tre på en pizzerias uteservering och stillade hungern med både pizza och glass. Tobbe kom, och fixade pyspunkan som det endast var. Frid och fröjd och mother of the year and all that...

 

... Sen började akt två. Eftermiddagen. Travis är mitt uppe i det FRUKTANSVÄRDA trotsåldern. ALLT jag säger. ALLT, får svaret nej av honom. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ.

On top of that så har han medvetet börjat spotta inomhus. Detta gör mig galen och det spelar ingen roll hur eller med hur hög röst jag säger åt honom så får jag svaret: Nej, och han gör det igen. Denna eftermiddagen var det ett tio-tal gånger detta hände och den elte så brann jag av. Han fick gå in på rummet och jag stängde dörren, jag orkade inte med ungen. Sen följde 25 minuter hårdrockshög gråt... från båda barnen eftersom den färske i familjen har visat sig vara en inbiten anhängar av skin to skin, och tar till krokodiltårarna så fort han blir lämnad i mer än 5 sekunder. Mitt i allt detta så ringer sambon och meddelar att han blir sen eftersom de haft ett strömavbrott på jobbet pga åskvädret..

 

Ja ni hör ju hur min vardag ser ut allt som oftast.

Så jag ställde mig själv just den frågan. VAD ÄR GREJEN MED BARN IBLAND?!

Istället hade jag kunnat klätt mig i den turkosa klänning jag fick av Anna igår, promenerat ned på stråket och ätit skaldjur med vänner, kunnat sitta ner, slappna av, andas, ta ett glas vitt, prata utan att behöva få ett nej kastat i ansiktet på mig, lyssnat på bra livemusik och sedan sovit hela natten i min säng och fått helt galet mycket plats. Ja det låter ju som en dröm.

 

Sen kom pappan till alla barnen hem, den äldre av de två små somnade, en halvtimme senare somnade den lilla. Jag fick äta en uppvärmd middag och kunde slå upp datorn för första gången på en vecka för att skriva detta. Och då är det väl inte så jobbigt längre. Att ha barn. När de sover menar jag. Det är ju en jävla stor och bra grej med barn.

 

- Kolla rååå Kai!