Lellelii

Vi smyger likt inoljade ninjor ner i sängen i sovrummet där yngsta förmågan också sussar sött i sin säng. Vi lägger oss tillrätta för resten av natten för att inte göra nödvändigt mycket väsen av oss i form av vändningar så täcket prasslar och så sluter vi ögonen. 

I samma sekund som ögonfransarna nuddar kinden ( om man nu har jared leto fransar ) så hörs från 2,5-åringens rum: Maaaammaaaa! 

Fadern tassar ut lika mjukt som lammet i lambireklamen och söver om sonen i sitt egna rum. Han svävar sedan ner under täcket igen och sluter återigen sina två brun-gröna ögon. En minut och femton sekunder senare börjar minstingen knöla. Och knöla. Och knöla lite till. 

Hur är detta möjligt?! Detta är dessutom ett relativt stående inslag på vår kvällsordning, och det är oavsett tid vi går och lägger oss. Samma sak skulle liksom ske kl 21 som klockan 02. Och skulle vi vara uppe till 02 så skulle det vara tyst som i graven i sovrummen fram till dess att våra fisiga sambokroppar träffade lakanen. 

Vi kanske ska sova båda två på soffan en natt så sover båda ungarna natten rakt igenom. 

Skavfötters i soffan alltså. Och vi som precis köpt ett enormt dubbelsängstäcke till oss själva i julklapp. 

Blickarna hos två barn två sekunder efter föräldrarna gått till sängs...