Lellelii

Livet som förälder förändrades verkligen radikalt efter att Travis började kunna sätta sig upp själv, ställa sig upp själv mot möbler och krypa.

Huset i England var skinande rent och alla saker låg nästintill i färgordning inför vårt barns födelse. Sen kom han och den första månaden så blev dammsugaren liggandes och vi hade istället sju miljoner flaskor, mjuka filtar och en förbannad bröstpump överallt och ingenstans istället.

Sen började han sitta stadigt och kunna greppa så visst fick vi ibland plocka upp någon sak som hamnat på golvet, men ingen fara på taket liksom.

Så kom dagen då han förstod att man kan ta sig framåt för egen maskin... Och vårt hem kommer aldrig mer vara sig likt.

Vår matta som skulle bli - ja en fin matta har blivit en lekmatta för Travis att husera på. Det ligger grejer precis överallt i lägenheten. Han har redan lyckats bankat små jack med nån leksak i vardagsrumsbordet när han ställt sig upp mot det, det ligger mer mat under hans stol än på tallriken, blommorna har fått offra ett par blad, antennsladden har ryckts ur både tio och tjugo gånger, soffan har blivit tvättad i saliv, tv:n har otaliga små handavtryck på skärmen och dammsugaren är igång varje dag.

Vi tog helt plötsligt steget upp på föräldrastegen och är numera föräldrar 2.0.

Och nej, jag orkar inte plocka upp världskriget varje dag...