Lellelii

När jag är riktigt less på jobbet så kan det gå så långt att jag önskar att jag skar mig eller nått så jag slapp jobba resten av dagen. Idag på eftermiddagen när jag trodde att de tre timmarna innan sista rasten aldrig skulle komma så kom jag in på det spåret igen men jag svävade iväg lite... Väl..

Jag tänkte att trycket i min plattform skulle sjunka så fort att hela plattformen for i backen, jag skulle följa med ner, slå huvudet i stengolvet, svimma av och eftersom jag fortfarande håller kniven i handen så går den rätt igenom armen när jag landar. Jag är avsvimmad i ett par minuter och Js pappa är den som kommer och försöker hjälpa först innan folk har sagt till J som inte ser mig från sin plats vad som har hänt. Chefen ringer ambulansen och jag vaknar upp. Folk vill ta ut kniven genom armen på mig men jag skriker: nej!!! Ni måste ta en bild på det först! Bilden tas, ambulansen kommer, jag och J åker iväg. Jag bloggar om olyckan i ambulansen och J ringer mamma. På sjukan får jag morfin och blir hög som ett hus och känner ingen smärta alls och allt är frid och fröjd och så slapp man jobba resten av dagen...

Äh erkänn att ni också svävar iväg och tänker sjuka tankar ibland!?

PS. Såhär glad är jag aldrig någonsin på jobbet vid tidpunkten då bilden tas. Så ni tittar på en fake-Lelle som sitter på sin plattform och väntar på kor. DS.