Det är många blinddates det
Tar man bara första bästa stormande kärlek man träffar i sin hemstad och är nöjd med det? Hur vet man att det inte finns någon där ute som är ännu mer rätt för dig?
Det här är endast en helt objektiv frågeställning och inget personligt mot någon. Jag bara funderar.
Nu tänker folk som är nykära att man KÄNNER att man hittat den rätta. Eller att man har haft andra tidigare men den här gången känns det rätt. Men hur vet man egentligen det på riktigt? Jag vet att det här är en fråga som lätt kan urarta och bli en "hur kan universum vara evigt, det måste finnas ett slut"-fråga, men det är just det obegripligt svåra jag har hakat upp mig på nu. Självklart är det så att om man känner att man hittat den man vill dela livet med så är man ju nöjd, men tänk om det fanns någon då där ute som hade varit ännu lite "bättre"? Strävar man inte ofta mot att nå det bästa för en själv? Eller är det bara vissa människotyper som mig själv?Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, det har man lärt sig sen barnsben, men som sagt... det kan ju faktiskt vara så att bakom nästa staket så var gräset just lite grönare, lite frodigare.
Moment 22 situation det här, och nu kan jag inte sluta tänka på det. 6,6 miljarder människor. Det är många blinddates det för att ta reda på svaret.
"du kan inte vinna jämt, nån gång måste du förlora igen"
skriven
Självklart kan det finnas många människor i världen som passar en bättre än den man har. Men jag tror att om man träffar någon som det känns sjukt bra med så tänker man inte på att det kan finnas någon bättre. Jag tycker att man också ska satsa när väl chansen finns, men känns det inte hundra ska man absolut inte vara tillsammans bara för att ha någon. Sant som du säger att det är ett ämne man kan diskutera till dödens dagar.
Det är ju många pusselbitar som ska passa in, vad man vill göra i livet, värderingar och intressen. Även fast man kan vara olika kan det vara charmigt. Och de olikheter man har kan ju också vara den avgörande för den tvekan man kanske har, men det beror ju också på vad för typ av olikhet det är.
För mig skulle det tex inte funka med en kille som vill leva hela sitt liv i Östersund, för där vill inte jag vara. Det är en avgörande olikhet för mig, medan det kan vara endast störande när ens kille blir tokförbannad för att hans handslagna majjo inte blir perfekt och slänger bunken i vasken går in i sovrummet och slänger dörren efter sig, den saken kan jag ändå leva med ;) Puss