Har du facebook?

Jag kanske inte ska klaga på att jag är hungrig. Jag väljer ju trots allt det här själv och kan sluta när jag känner för det. Så stora komplex för min kropp och mitt utseende har jag inte, mer som en kul grej och ett bra sätt att rensa kroppen. Snacka om att jag luktar illa.....
Dessutom har jag ändrat uppfattning ännu mer om mitt yttre efter att ha stött på stycken praktexempel på motsatsen på jobbet igår. Flicka i 18-årsåldern kommer och handlar chips, fruktansvärt snygg kappa på sig men hon var så skelögd att jag blev yr när jag såg på henne. I övrigt väldigt söt. Femton minuter senare kommer nästa 18-åring, pratar högljuddt och är social och öppen som det verkar. Vilket är bra. Men jag som aldrig har sett skäggiga damen på cirkus behöver nu heller inte göra det längre. Den stackars flickan hade mustasch och strån på hakan som en annan 20-årig kille.

Jag är nöjd med stort N. No more complains Lellelii.

Ps. Jag har en medhatare till Facebook! Min käre skåning ( Kenta inte Sandra ) ringde mig inatt mitt under min skönhetssömn vilket jag inte hörde, men fick strax därpå ett sms där det stod : Har du facebook?
I mitt stilla sinne undrade jag varför han kl 01.01 en lördagsnatt ringer och sedan skickar ett sms och undrar det. Är han desperat? Fast? Besatt av detta fenomen?
Svaret jag fick idag var enhälligt med mitt tyckande. MAN FÅR INTE UT NÅGOT AV FACEBOOK! Jag njuter...


(Tyvärr så är denne käre vän medlem där men är enligt honom en stor motståndare efter att ha testat ett par gånger )


"det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är"