Det är många blinddates det
Tar man bara första bästa stormande kärlek man träffar i sin hemstad och är nöjd med det? Hur vet man att det inte finns någon där ute som är ännu mer rätt för dig?
Det här är endast en helt objektiv frågeställning och inget personligt mot någon. Jag bara funderar.
Nu tänker folk som är nykära att man KÄNNER att man hittat den rätta. Eller att man har haft andra tidigare men den här gången känns det rätt. Men hur vet man egentligen det på riktigt? Jag vet att det här är en fråga som lätt kan urarta och bli en "hur kan universum vara evigt, det måste finnas ett slut"-fråga, men det är just det obegripligt svåra jag har hakat upp mig på nu. Självklart är det så att om man känner att man hittat den man vill dela livet med så är man ju nöjd, men tänk om det fanns någon då där ute som hade varit ännu lite "bättre"? Strävar man inte ofta mot att nå det bästa för en själv? Eller är det bara vissa människotyper som mig själv?Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, det har man lärt sig sen barnsben, men som sagt... det kan ju faktiskt vara så att bakom nästa staket så var gräset just lite grönare, lite frodigare.
Moment 22 situation det här, och nu kan jag inte sluta tänka på det. 6,6 miljarder människor. Det är många blinddates det för att ta reda på svaret.
"du kan inte vinna jämt, nån gång måste du förlora igen"