Lellelii

I helgen som var satt jag och J barnvakt åt min lillasysters två barn. För att förtydliga. Det var alltså sammanlagt 4 barn i lägenheten under ca 24 timmar. Barn i åldrarna ett, tre, tre och fem.

Någon gång under dessa timmar svor jag på att det aldrig kommer bli någon 4-barnsmamma av mig, det är ett som är säkert, och vid ett annat tillfälle när alla ungarna skrek samtidigt så drömde jag mig iväg till en ö, där barn var föbjudna att vistas på, där jag kunde få ligga i hängmattan utanför min bungalow vid stranden och lyssna till tystnaden och endast bli besvärad av syrsornas ljud eller vågornas skvalp.

 

Jag blir rent ut sagt förbannad på de som har äldre eller vuxna barn som hela tiden vill komma med den fruktansvärt uttjatade meningen: "Njut av småbarnsåldern, vips så är de stora."

Det är ju exakt det jag är ute efter, för dem att bli stora! Så jag kan få ha ett relativt städat hem i mer än 30 sekunder, få börja läsa böcker igen, få kunna ha sex i mitt eget sovrum igen!

De som säger det här till oss småbarnsföräldrar är bara människor som har glömt bort hur det var. Ni vet, jobbiga saker förtränger man efter tid, medan det glada och positiva sitter kvar som mysiga endorfinminnen man kan plocka fram ibland. Dyngen när man fick sammanlagt 4 timmars sömn = förträngt. Bebis första tandlösa leende = endorfinorgasm.

 

Något annat jag heller inte kan förstå nu så här i efterhand är hur extremt mycket jag längtade efter ännu ett barn när Travis redan var runt 10 månader. Det var liksom allt jag gick runt och tänkte på. Bli gravid, bli gravid, BLI GRAVID NUUUU! Så blev vi gravida, när Travis var 14 månader gammal. Det är lika gammal som Kai är NU!

Det finns liksom inte ens i min världsbild att jag skulle vela bli gravid nu. När andra planerar ett andra barn eller när andra berättar att de väntar sitt första så är det enda jag tänker: Grattis men gud va skönt att det inte är jag.

 

Nästa gång, om det blir en nästa gång, det kommer en bebis in till det här hemmet så ska hemmet varit fri från barnvagnar, gåvagnar, skötbord och barnstolar i minst ett par år. Jag ser framemot det. Tillsammans med två stooooora storebrorsor. Men fyra, det blir det inte....