Titta han kan räkna!
Varje dag så överraskar min son mig och hans pappa. Det är det som gör det så himla belönande att ha barn. Att se de växa, utvecklas, bli deras egen person och individ.
Just nu så handlar allt om att prata. Mer ord, längre meningar. Allt ska berättas, beskrivas, visas och från att han slår upp sina två blå tills han stänger dom igen på kvällen så går hans mun i ett. På engelska eller svenska, han bryr sig inte utan kör på det han för tillfället tycker passar bäst.
Treordsmeningar ska man kunna när man är 3 år, Travis uttrycker sig i treordsmeningar dagligen och nya kombinationer kommer fram hela tiden.
I morse chockade han mig igen med sin kunskap som jag inte riktigt vet vart han suger i. Han är som en svamp. Jag säger att massor är förskolans förtjänst. Heja förskolan och att börja tidigt. Enligt mig finns det inget negativt med att sätta sitt barn i förskolan efter 1 års ålder. Jag kan istället tycka att vara hemma med barnet tills det är typ 2 år är att hämma barnets personliga utveckling och läran att bli självständig och att umgås, lyssna och respektera andra vuxna.
Anywho... i morse när han låg på skötbordet och vi skulle byta första blöjan för dagen så ligger han där och surrar i godan ro, när han plötsligt börjar räkna. Jag vet sedan tidigare att han kan räkna till tre så jag tänkte inte så mycket mer på det förrän han sedan bara fortsatte. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, TIO!
Jag tappade hakan och blev helt till mig och applåderade och berömde honom.
Skickade sedan sms till J om framsteget och när han kom hem från jobb så testade han samma sak fast på Engelska. Och gissa hur häftigt det var när Travis som om det vore den simplaste saken i världen då rabblar upp 1-10 även på engelska.
Livet utan barn vore ändå ganska så tråkigt, då glädjen du får av dem väger över allt småjobbigt som vardagen innebär.
Fick pepp-inför-förlossningen-blommor av Travis och Jay idag.
❤️