Lellelii

Hallonbladste som bara smakar som hett vatten, promenader, jag plockar och städar och böjer mig ner och reser mig upp dagarna i ända tack vare två-åringen i huset. Jag har ätit katrinplommon och igår körde vi det som sägs ge bäst effekt, nämligen färdknäppen. 

Det kom ingen bebis igår, men väl en riktigt blödning så jag fick ringa förlossningen vid midnatt. Jag var inte alls orolig, jag ville bara dubbelkolla och som väntat fick jag svaret jag hade väntat. Livmodertappen är mjuk och blödningar uppstår lätt vid ex penetration. I morse var det borta. 

Idag har vi varit ute större delen av dagen och jag/vi slog på stort och gick ner på stan istället för att ta bilen. Vi köpte en snuttis och en flaska till lillebror och lite sommarjeans till Travis och så hittade jag min BB-väska. 

Så ikväll har jag i princip packat klart den, måste bara fundera ut vad för kläder jag ska ta med till mig själv. Det var mitt största problem sist när vattnet hade gått. Där stod jag kl 03 på natten med en binda mellan benen och funderade på vad jag skulle ha på mig. Ingen brådska där inte. Jay och svärmor fick ropa på mig tillslut att komma ner så vi kunde åka in haha! 

Jag undrar så mycket när det är han kommer, vår andra lilla grabb. Ena sekunden längtar jag ihjäl mig och andra blir jag lite halvt skräckslagen av tanken att allt börjar om och hur tufft det är bitvis. 

Nu ikväll så knäppte det till i magen. Högt och tydligt! Som ett gummiband som brustit eller som när man poppar en sån bubbla i bubbelplast som kommer runt typ teve-apparater. Till och med Jay hörde. Först högt en gång och sen ca 5 min senare ännu en gång. Sen har det varit tyst där inne men med en väldigt livlig lillebror som bökar runt så gott han kan och får plats. 

Vissa säger det är bebis leder som knakar, men hur kan det låta så högt när inget annat från bebis höra genom magen. Google har delade teorier om detta, hehe. Andra säger att det är luftbubblor i fostervattnet som spricker och ytterligare säger att det är ett tecken på att det snart är dags att träffa den där inne. Jag har både vänner och läst om "främlingar" som hört den berömda knäppen och sen har det satt igång. 

Jag ska försöka inte tänka något alls om vad det kan tänkas vara. Jag är rastlös, nyfiken och lite vettskrämd nog som det är inför förlossning och att bli tvåbarnsförälder. 

I morgon är det 1 juni och vi är äntligen i den månaden då vi kommer att få träffa han som gömmer sig där inne. 

En lite trött storebror som är rädd för hissar och behöver nappen som tröst.. 

Halvpackad BB-väska

Älskar den!