4 timmar på förlossningen...

Gårdagen var planerad in i minsta detalj. Först lämna av en leverans till en nyförlöst tvåbarnsmamma och få vila ögonen på underverket, sedan åka för rutinkoll hos BM, jobba, hämta Travis och hem och laga potatisbullar. Ganska normal måndag. Jag lyckades med de två första. Nyfödda pojken och hans mamma var vackra som sommarmornar. Hos BM visade det sig att vikten står still, att SF-måttet vuxit ytterligare 2 cm och ligger nu på 38, samt att vi skrev en sammanfattning av graviditeten och hur jag vill ha det på förlossningen. Mina värden var bra, som vanligt, och bebis hjärtljud.... var inte bra.
Vi lyssnade flera gånger men min BM var ändå inte nöjd. Så efter ett samtal till förlossningen blev jag ditskickad för att sättas på kurva för att se vad det var som stod på med min lilla grabb där inne.
 
Under bilfärden från Odensala ner till sjukhuset så var det massa tankar som snurrade. Men så fort jag kom in på förlossningen ( nu vet jag hur det ser ut där också ) och fick träffa barnmorskorna där så kände jag mig lugn. Dels för att de var så otroligt härliga och dels för att jag rent generellt känner mig i trygga händer på sjukhus. Jag blev satt med kurva i 30 min. Efter det så kom en läkare in och vi gjorde ett UL. Varken barnmorskorna eller läkaren var nöjda med hur frekvensen av hjärtljuden var så efter UL:et så blev jag satt på ännu en kurva i 30 min.
Jag blev lämnad ensam stora delar av tiden men då och då kom en barnmorska in och tittade till mig. Vid ett tillfälle kommer en BM in och tittar på min kurva och säger:
- Men Linnea, är du säker på att du inte har värkar nu?
- Alltså.... eeehhh... jag har bara mitt "vanliga" onda och mina "vanliga" sammandragningar så ... alltså.. jag vet inte.
- Ja för att det ser verkligen ut som det här, att det är värkar som kommer regelbundet, så det kanske startas snart, för allt är ju färdigt liksom...
 
Efter andra kurvan så var de fortfarande inte 100% nöjda så jag blev nerskickad till specialistmödravården för ett andra UL och för att kolla navelsträngsflödet. Jag fick ännu en gång veta på ett ungefär hur stor lillebror är.... och, ja vad ska jag säga. Det är inte en vikt jag själv på förhand trodde...
Allt såg iallafall bra ut så upp igen till förlossningen, där jag fick mackor och saftsoppa och efter ett samtal med läkaren igen så fick jag åka hem. Efter 4 timmar på förlossningen. Parkeringen hade för länge sen gått ut, Travis var på övertid på dagis och Jay hade väl nerverna utanför kroppen under arbetsdagen.
 
Jag själv var lugn som en filbunke under hela sjukhusbesöket. Men adrenalinet steg lite när barnmorskan började surra om att jag hade värkar och att det kanske skulle startas.
Kvällen avslutades med att jag åkte på bilbingo med mamma och sen spontanåkte vi till Grytan för att ta lite fina bilder på magen, eftersom de enda bilder jag har är med min mobilkamera och mot en ful tre-delad spegelvägg.
Efter midnatt kom jag hem och när jag vaknade i morse så hade inget alls startats....
Det enda som hade skett var att Travis var hostig så nu kanske vi eventuellt vabbar in ankomsten av vår nya familjemedlem. Perfekt tajming.....
 




 

Kommentera här: