Lellelii

Om jag tyckte flygresan TILL England var lite snårig så var det som att försöka ta sig igenom Amazonas djungel med en slö bordskniv på hemresan. Tillåt mig att punktera förloppet om de 16 timmar jag och Jay reste med våra två barn.

 

03.02 Kai vaknar och knorrar och håller på med detta var tionde minut....tills.

 

04.45 Alarmet ringer....

 

05.00 Jag försöker väcka den äldre av söner som plötsligt blivit tonåring och ville under inga omständigheter kliva upp.

 

05.10 Travis är vaken och är 100% pigg.

 

06.00 Taxin kommer. Vi kramas och hela den biten. Vi har maaaaassor av tid att ta oss till Heathrow.

 

07.15 Trafiken börjar tjockna på den 4-filiga motorvägen M1. Morgontrafik tänker jag, det lättar om 10 minuter.

 

07.18 Travis blir åksjuk och spyr ner hela sig själv och bilstolen. Inget papper finns att tillgå så jag torkar av honom med tröjärmen.

 

07.30. Vi står still. Alla andra fordon står också still. Det står helt still 200 meter framför oss. Det är som taget ur en scen från The walking dead.

 

08.00 Vi sniglar oss fram i 10km/h i en trafik som inte har några planer på att lätta. Svetten börjar tränga fram i pannan...

 

08.28 Incheckningen på Heathrow stänger om 2 minuter och vi har 13 miles kvar. ( 2,1 mil ) och vi sitter fortfarande fast i bilkö som vi nu sett beror på en trafikolycka. Det går inte ( av någon oitgrundlig anledning ) att checka in via internet. Jag är fruktansvärt stressad.

 

08.30 Travis är hungrig. Kai är också hungrig och vrålar lungorna ur sig. Med en hand så svishar jag ihop en flarra och matar den yngre i bilen medan jag lovar den äldre allt gott man kan tänka sig så fort vi är framme.

 

08.45 Helt plötsligt bara försvinner alla bilar och det är fritt fram att köra. Och som vi kör...tills det tjocknar på igen när vi närmar oss Heathrow.

 

09.00 Vi svänger in på Heathrow. Men eftersom det är världens största flygplats så tar det inte 2,5 sekund direkt att komma fram till terminal 3. Jag tittar Travis stint i ögonen och säger: När vi kliver ur taxin måste vi springa. Du kan inte gå, krypa, hoppa eller åla dig fram, utan vi måste SPRINGA in ok? Travis går med på med.

 

09.10 Jag sliter upp taxidörren i sann bankrånarstil och kastar ur väskor och barn och springer in i terminalen. Vid SAS incheckningsdisk STÅR FORTFARNADE EN KVINNA!! Jag dör lite inombords av kärlek till henne.

 

09.14 Vi checkar in.... med en väska som har övervikt.... men som hon inte bryr sig om att debitera oss för. Jag överväger att fria till henne på väskvågen.

 

09.25 Säkerhetskontroll på Heathrow..... enough said. Våra vattenflaskor till Kais mat blev granskade i 34 olika maskiner. Travis ville leka i magnetröntgen-prylen.

 

09.45 Det är 14 mil kö på WHSmith. Alla är vrålhungriga. Vi köper choklad och hoolahoops till Travis ( åh så perfekt frukost. Godis och chips ) och jag köper en macka som jag i slutändan lämnar oäten på planet.

 

10.05 Vi kommer till gaten, jag svettas floder. Planet ska boardas. Vi fick gå direkt på för vår barnsituation. Jag vill nu gifta mig med denna kvinna som för sin generositet.

 

10.35 Vi lyfter.

 

10.36 Travis är uttråkad. Och börjar ömson sparka på personen framförs säte, ömsom fälla ner och SLÅ igen bordet framför honom.

 

13.45 Detta pågår fortfarande med utbrott av gråt emellanåt när jag sagt åt honom ( LÄS: Blåhållit fast hans ben med mina händer så han var oförmögen att röra sig )

 

13.50 Vi går in för landning. Halleluja!

 

14.00 Travis och Kai somnar.

 

14.05 Vi landar.

 

14.07 Jag väcker Travis.... vilket var högst ovälkommet.

 

14.30 Åh du åt ju choklad och chips till frukost, lets eat McDonalds till lunch!

 

16.00 Alla äro färdigätna. Travis är nu proppfull på ketchup.

 

16.20 Vi går 514 varv runt på Skycity,

 

16.45 Köper en triss. Vinner 30 spänn. Travis försvinner för ett ögonblick i folkmassorna och jag får panik.

 

16.46 Han stod bakom mig.

 

17.30 Vi bestämmer oss för att checka in barnstolen och gå in på inrikes. Från och med nu bärs alltså 3-månadersklumpen. Och skall så göras till klockan är 21. Och denna vansinniga ide endast för att Travis skulle få leka på Junibacken innan mina öron trillat av utav allt tjat.

 

Mellan 17.45-20.00 Travis ramlar och slår sig 432 gånger och grinar. Kai grinar för att han är obekväm i våra famnar, är konstant hungrig och bajsar ner sig. Travis likaså.

 

20.03 Jag köper middag till Travis bestående av en flaska vatten, en festis och en drickyoghurt. Kalaset landade på nätta 83 riksdaler....

 

20.30 Vi går til gaten.. och möts av att planet är försenat. Jag dör lite inombords.

 

21.00 Vi går på planet.

 

21.02 Sparkandet på sätet framför fortsätter där det slutade, men nu har hopp på säte tillkommit i repertoaren.

 

21.50 Vi landar på Frösö flygplats. Jag ser mamma vänta i ankomsthallen. Jag andas ut och blir extremt trött.

 

22.15 Travis somnar i bilen. Första sovningen sen kl 05.

 

22.30 VI är hemma! Jag bär in en sovande Travis, klär av honom och byter blöja i sängen. Ungen vaknar knappt. Mamma söver ner den mindre och så är allt plötsligt väldigt, väldigt tyst och lugnt och skönt och mamman och pappan till dessa två funderar på att aldrig flyga igen....

 

( Barnen sov till kl 10 dagen efter. Thank god for that! )

En bra stund på hemresan, när T upptäckt den lilla toaletten och gjorde nummer två däri och gick sedan omkring och kallade sig själv duktig i en halvtimme.