Det lilla bubblandet
Snart är vi och nosar på halvtidssnöret. Spatserar omkring i V 17 just nu och mår bättre och bättre för varje vecka.
Jag ser tydliga likheter med när jag var gravid med Travis när jag nu är mitt uppe i denna andra graviditet.
Med T mådde illa dagligen fram till bang on v 12. Sen vände det. Med det här lilla grynet så har illamåendet lagt sig runt v 15. Ett tag kände jag att den här gången så har jag mått mycket mer illa än förra gången, men om jag riktigt tänker tillbaka på resorna till och från jobbet i England, hur jag inte åt något alls på dagtid förutom en 80g påse med ostchips de första 12 veckorna och hur jag var tvungen och sätta mig och andas djupt på gamla ruiner i Rom när jag och J var där för att fira nyår, så är det nog rätt lika ändå. Lika illa alltså. Och det är mer som stämmer. Förra gången så startade jag graviditeten med att gå ner 2 kilo. Denna gång har jag rivstartat med att gå ner 3 kilo.
Förra gången hade jag ingen aptit de första tre månaderna. Samma visa denna gång. Jag är glad om jag äter en gång per dag nu. Det finns liksom inget sug.
Brösten är lika ömma och STORA, och jag måste ständigt gå på toaletten.
Fortsätter det som det gjorde med Travis så vet jag att jag snart kommer gå in i en helt fantastisk period där jag inte kommer må dåligt alls, där jag kommer känna mig vacker och utvilad och med mindre hormonutbrott. ( Jay gillar inte dessa för tillfället )
På tal om aptit och bristen på den. Igår vvar jag ute på middag med mina bästa vänner. Jag verkade tillfälligt fått hungern tillbaka för det blev en tre-rätters på mig. En fantastisk löjromstoast ( Fick jag ha tre måltider att äta för resten av mitt liv skulle löjrom vara en av dem, behöver inte ens ha toast till. Duger gott med... ja en matsked att skopa upp löjromen med ), fortsatte med en black & white och avslutade med en friterad vårrulle fylld med philadelphiaost. Till det en alkoholfri Mariestad. Vilken njutning!
Efter en mysig kväll med de vackra tjejerna och mycket skratt kom jag hem till en son som spytt ner hela sin säng samt golvet i hallen under kvällen. Vi har nog haft tur i oturen tror jag för idag har han mått bra igen. Vad är det som kan göra att man bara kräks ett par gånger sådär? Någon som vet eller har något förslag?
JO! Igår kväll när vi satt ute på resturangen och åt och njöt och skrattade och pratade och stämingen och människorna och ljudnivån ökade allteftersom kvällen gick så ... jo... visst var det nog ett litet bubblande där inne från en viss bebis. Det är svårt sånt där. Att veta att de första bubblande, pirrande sakerna där inne verkligen är från bebisen eller om det bara är ens mage. Men jag tyckte mig känna igen från förra gången. Och det sägs att man känner tidigare andra gången har jag för mig.
Mycket trevlig kväll på alla sätt och vis alltså.
Uppdatering : Travis har nu vaknat igen och spytt ner sig och sängen två gånger...
Over and out