Jo Linnea, du ska ha en otrolig tur om du klarar dig ur en sadan katastrof
Sjalvklart vet jag att detta inte stammer, men jag tror att hos manga av oss sa finns det nagon sorts undermedveten uppfattning om att vi kommer klara oss vid olyckor, katastrofer osv, en "detta kan inte handa mig"-vision. Att man ar oovervinnerlig. Ungefar som nar vi drommer. Eller i allafall jag drommer alltid att jag klarar mig utan en skrama om jag ar med om en olycka i drommen. Man klarar sig alltid, eller vaknar precis innan nagot hander.
Inte ens nar jag haromveckan lyssnade pa P3:s dokumentar om Flodvagskatastrofen, dar det berattades att vagens hastighet ar drygt 700 km/timmen, alltsa som ett flygplan! Och att dess styrka ar att jamfora med tva atombomber. Nej inte ens da kan jag fa in i min skalle, att Jo Linnea, du ska ha en otrolig tur om du klarar dig ur en sadan katastrof om du hamnade mitt upp i den.
Jag skulle vela veta varfor min och sakert manga andra hjarnor med min fungerar sa...