en av de fetaste adrenalinkickarna som går att få.

Ibland när jag ser sjukhusserier där någon mister sin man, son, dotter. mamma, bästa vän eller liknande så ( ja för det första så storlipar jag ju ) tänker jag att hur kan så mycket ytligt ha så stor betydelse och manisk inverkan på folk? Man ska ha det bästa jobbet för att imponera, man ska ha rest längst bort på jordklotet, helst två år i sträck annars har man inte rest på riktigt, man ska ha snyggast kläder, vara mest tränad osv. Så mycket av det runt omkring får så stor betydelse och DE som är dig nära försvinner lite i mängden av allt man ska ha gjort och bör göra enligt 2000-talets ideal.

Jag passar definitivt in i den kategorin. Jag vill mer än gärna ha ett flashigt jobb, kunnat berätta att jag varit där och där och där och fan i rymden om det gick. Men där mellan tårarna och hulkningarna över att det bara hörs ett långt och ljudligt pip på tv-skärmen.. det slutgilitga ljudet.. Piiiiiiiiiip. Precis då så tänker jag inte på att jag vill äga 500 par skor och 1000 olika klänningar och att jag kommer skratta av förtjusning då jag landar på Amerikans mark. Då tänker jag på att allt det där är fan ingenting mot min familj, mina vänner, min pojkvän. Att själv få bilda familj någon gång. Det måste vara en av de fetaste adrenalinkickarna som går att få. Kärlek i överdos skjuts rätt in i venen liksom. Att ha folk som älskar en ovillkorligt, att få ett barn som älskar DIG ovillkorligt. Och vad kan då vara bättre? Inget. Absolut inget.

Ja.. jag såg ett gammalt avsnitt av Grey´s nyss.


"det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är"
1 jo vars....:

skriven

jag fattar jag/vi har 3 barn... fins inge bättre

2 Mikaela:

skriven

Känslan av att få barn och ha barn är obeskrivligt, det är som man säger att när du själv får barn då kommer du förstå vad jag menar, det är världens häftigaste grej att älska någon så högt att det inte finns nått man inte skulle göra för sitt/sina barn! Du kommer bli en bra mamma Lelle och även älska det äventyret! Och jag blir själv lika sentimental varje avsnitt av Greys och sitter och storgrinar för att man inser vad man har att förlora och hur nära vi faktiskt var att förlora en av våra små älsklingar och sen blir man glad för att man fattar hur bra man har det! Oj va långt det blev, jaja, pussar till dig gumman.

3 Jenny:

skriven

Finns inget jag sett på TV som fått mig att gråta så mycket som säsongfinalen av Grey´s då Denny dör. Oh my vad jag hulkade.

Håller med dig om ALLT du skrev i detta inlägg, fast kanske itne det där med att bilda familj... :)

Ha en skön helg nu!

4 Sara den rara:

skriven

Klockrent!!

5 Karin:

skriven

Håller med, hulk hulk... Men en sak en tanke, måste allt handla om barn jämt, att det är då man får uppleva den ovillkorslösa kärleken osv. Händer det aldrig annars, skaffar man inte barn nä då får man banne mig aldrig uppleva det härligaste som finns i livet, nähe synd för alla dom som inte kan skaffa barn då, dom fick ett halvpissigt liv...eller vadå? Tänker mycket på det där ja..kanske måste skaffa mig en egen blogg ändå ;))



pussen

6 Lelle:

skriven

Helt sant Karin!

Pratade lite för mycket mina egna känslor i det där inlägget och var inte så objektiv som det var meningen att jag skulle vara.

Så är det definitivt inte. De finns ju det som varken vill eller kan skaffa barn och som har ett väldigt lyckligt liv ändå. Man hittar nog den där kärlekskänslan i det man är intresserad av och brinner för. Som te.x husdjur, egna företag, intressen... och det är ju så. Har man inte upplevt det ena eller det andra så vet man ju inte hur det är.

Ja en blogg tycker jag vore hur kul som helst!

Kommentera här: