Lellelii

När jag svängde av för att påbörja färden tillbaka mot stan igen så såg jag henne. Med brun munkjacka och vit tennisväska hängandes snett över ryggen. Med armarna vilt svängande utefter sidorna gick hon även hon mot stan ca 150 meter längre fram. Det var då jag bestämde mig. Utan att springa så ska jag gå ikapp denna hurtiga brud. jag borrade ögonen i tennisväskan som skumpade på där framme och satte fart. Med Antiloops "Trespasser" dånande i öronen och svetten från den uppsatta luggen rinnandes ner i ansiktet speedade jag på. Ibland försvann hon bakom en kurva och det kändes som hon slukats upp av jorden, men så skymtade jag henne igen. Och igen. Och igen. Och sakta med säkert närmade jag mig. Jag vägrade ge upp! Jag skulle förbi henne innan hon svängde av ( var hon nu skulle svänga av någonstans ) .. och vid övergångsstället efter Hofvallen skedde det. Jag pinnade förbi henne med all min kraft och PRECIS då. I den korsningen! så svängde hon ner och försvann från min sträcka. Men jag vann kraftkampen. Idag var det lika jobbigt som ett löp ena vägen. Banne mig.

"det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är"