Jag var inte en sur 23-årig kärring

Ikväll har jag återupplevt min ungdom en smula. Det högg lite i hjärtat och den äldre delen av mig som är idag blev lite irriterad och ville gå ut genom entredörrarna och skrika åt dom att vara tysta och sedan ge en kvarts upplysning om att ni är inte bäst, och ni är inte "fy fan så bra". Det kommer så mycket svårare hinder efter denna tid är över. Skolan -om ni nu ska läsa vidare- kommer vara så myket hårdare och svårare ( och roligare ). Som det känns nu skulle jag kunna läsa en gymnasietermin på en månad och jobba samtidigt. Den andra delen av mig ville tillbaka lite. Så jag kunde få känna den känslan igen att jag för tusan i helvete är bättre än alla andra som går på gatorna, och jag har all rätt i världen att få skrika hur högt jag vill och vara hur full och odräglig jag vill på stan endast för att jag har alldeles snart klarat av tre år på gymnasiet.....

Jag var inte en sur 23-årig kärring, jag sansade mig och mindes istället. Och log lite.... "För vi har tagit studenteeeeen, fy fan va vi e bra!"  Idag är det 100-dagars på O´learys....


"det är lätt att hålla käften och svårare att säga som det är"

Kommentera här: