Nu är jag din och ett år har gått

Kan man prata för mycket om sin käresta? Kanske.. så folk blir less och tycker att man är en smörbytta med högsta procenthalt kanske. Så folk tycker man är en toffel kanske... så folk är avundsjuka i smyg kanske.. jag skryter inte, men jag har den absolut bästa. Med tanke på vad som fanns där innan så kan jag inte vara lyckligare lottad. Nu på söndag är det ett år sedan Werner körde över Maddes fot i Bollnäs, då jag och Madde drack vin ur 1½ liters cola flaskor på väg hem till ösd och du ringde och sa att det såklart var du och jag. Att du sa det på riktigt. Jag blev paff, tjejerna skrek som bara tjejer kan och jag skämdes en skvätt men var otroligt lycklig och hjärtat bultade och leendet var brett de resterande 30 milen. Nu är jag din och ett år har gått och du säger att vi var tillsammans redan innan den dagen.. det säger du bara för att du insåg hur bra jag var nu fast du inte såg det då, för hade jag fått bestämma hade vi nog fått det officiellt redan i november...du var svår du. Men jag ville ju bara ha dig så jag väntade. Jag vill fortfarande bara ha dig och nu för tiden sitter jag mest nere i min studentlägenhet, fortfarande 40 mil ifrån dig och väntar på att få åka hem till dig då och då. Så jag får sova i din härliga säng och kittla dig på ryggen om du är snäll...


"Som om vi alltid älskat, sen min dagboks första blad"

Kommentera här: